{"id":561,"date":"2006-11-26T23:07:09","date_gmt":"2006-11-26T23:07:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/?p=561"},"modified":"2006-11-26T23:07:09","modified_gmt":"2006-11-26T23:07:09","slug":"folkvett-del-1-overgangsstallen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=561","title":{"rendered":"Folkvett. Del 1: \u00d6verg\u00e5ngsst\u00e4llen."},"content":{"rendered":"<p style=\"margin: 0cm 0cm 0pt\" class=\"MsoNormal\">Jag introducerar i och med detta inl&auml;gg en ny kategori h&auml;r i bloggen: Folkvett. Under denna rubrik kommer jag att placera inl&auml;gg som i f&ouml;rsta hand riktar sig till de av v&aring;ra medm&auml;nniskor som i vardagen, f&ouml;r att citera v&aring;r k&auml;re landsh&ouml;vding h&auml;r i Uppsala, Anders Bj&ouml;rck, borde l&auml;ra sig att &rdquo;veta hut, sjufaldigt hut!&rdquo;<\/p>\n<p>Den f&ouml;rsta lektionen i vanligt hederligt folkvett h&auml;r i Slottet i saknadens dalar handlar om vett och etikett vid &ouml;verg&aring;ngsst&auml;llen. Som den inbitne fotg&auml;ngare jag &auml;r frekventerar jag otaliga s&aring;dana &ouml;verg&aring;ngar dagligen och st&ouml;ter ideligen p&aring; en f&ouml;reteelse som s&aring; sakta har kommit mig att bli alltmer irriterad.<\/p>\n<p>M&aring;nga &ouml;verg&aring;ngsst&auml;llen har separata &ouml;verg&aring;ngar f&ouml;r fotg&auml;ngare och cyklister. Dessa &auml;r utm&auml;rkta med s&auml;rskilda streck i gatan, men har ocks&aring; sina egna ljussignaler med tillh&ouml;rande tryckknappar p&aring; lyktstolparna. Detta system &auml;r inr&auml;ttat f&ouml;r att cyklister, vilka som regel passerar gatan snabbare &auml;n fotg&auml;ngare, skall st&ouml;ra biltrafiken s&aring; kort stund som m&ouml;jligt, vid de tillf&auml;llen som det endast &auml;r cyklister vid &ouml;verg&aring;ngsst&auml;llet.<\/p>\n<p>Ofta h&auml;nder det emellertid att man som fotg&auml;ngare anl&auml;nder till ett &ouml;verg&aring;ngsst&auml;lle samtidigt eller strax efter en cyklist och att cyklisten hursomhelst befinner sig n&auml;rmast knapparna som aktiverar &ouml;verg&aring;ngsst&auml;llets ljussignaler. Det naturliga &auml;r d&aring; att cyklisten, som klart och tydligt ser fotg&auml;ngaren som ocks&aring; ska passera &ouml;verg&aring;ngen, trycker p&aring; fotg&auml;ngarknappen, vilken aktiverar s&aring;v&auml;l fotg&auml;ngarnas som cyklisternas signaler.<\/p>\n<p>&Auml;r detta d&aring; vad cyklisterna i regel g&ouml;r? Nej, min erfarenhet s&auml;ger att de flesta cyklister, trots att de ingenting har att f&ouml;rlora p&aring; att trycka p&aring; den andra knappen, trycker p&aring; den som enbart aktiverar cykel&ouml;verfartens ljussignaler, s&aring;ledes tvingande n&auml;rvarande fotg&auml;ngare att g&aring; fram till stolpen och sj&auml;lva trycka p&aring; knappen. Ibland medf&ouml;r detta ocks&aring; att fotg&auml;ngaren inte hinner, att den gr&ouml;na signalen enbart t&auml;nds f&ouml;r cyklisterna och att fotg&auml;ngaren s&aring;ledes har att v&auml;lja mellan att antingen skynda &ouml;ver gatan med andan i halsen eller att helt enkelt v&auml;nta till n&auml;sta runda.<\/p>\n<p>Denna m&aring;nga cyklisters nedl&aring;tenhet att, utan n&aring;got ytterligare besv&auml;r f&ouml;r dem sj&auml;lva, bist&aring; sina medm&auml;nniskor i s&aring; m&aring;nga vardagliga situationer vid &ouml;verg&aring;ngsst&auml;llena &auml;r en inskr&auml;nkthet som, eftersom den inte gynnar dem sj&auml;lva, inte ens kan kallas f&ouml;r egoism. Det r&ouml;r sig allts&aring; helt enkelt om brist p&aring; vad som i &auml;ldre tider kallades f&ouml;r folkvett.&nbsp;<\/p>\n<p>Sk&auml;mmens i Uppsala cyklister som vidmakth&aring;ller detta oskick!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jag introducerar i och med detta inl&auml;gg en ny kategori h&auml;r i bloggen: Folkvett. Under denna rubrik kommer jag att placera inl&auml;gg som i f&ouml;rsta hand riktar sig till de[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[15],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/561"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=561"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/561\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=561"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=561"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=561"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}