{"id":6016,"date":"2020-02-23T15:41:54","date_gmt":"2020-02-23T14:41:54","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=6016"},"modified":"2020-02-25T11:55:34","modified_gmt":"2020-02-25T10:55:34","slug":"tal-vid-foreningen-heimdals-midvinterblot-2020","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=6016","title":{"rendered":"Tal vid f\u00f6reningen Heimdals midvinterblot 2020"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n

I g\u00e5r mottog jag Gunnar Heckschers stipendium f\u00f6r reformv\u00e4nlig konservatism hos den borgerliga studentf\u00f6reningen Heimdal i Uppsala, vid f\u00f6reningens \u00e5rliga h\u00f6gtidssammankomst, midvinterblotet.<\/p>\n

Motiveringen lyder:<\/span><\/p>\n

\n

\u201dF\u00f6r att mer \u00e4n n\u00e5gon annan ha verkat f\u00f6r att \u00e5terinf\u00f6ra fr\u00e5gor om kultur och bildning i den borgerliga id\u00e9debatten.\u201d<\/p>\n<\/div>\n

H\u00e4r \u00e4r mitt tal vid utdelningen av stipendiet:<\/p>\n

Herr ordf\u00f6rande, heimdaliter, mina damer och herrar.<\/em><\/p>\n

M\u00e5ste kulturen vara v\u00e4nster? Den fr\u00e5gan st\u00e4llde f\u00f6rfattaren Bengt Ohlsson i en stort uppslagen artikel p\u00e5 Dagens Nyheters kultursidor den 5 januari 2012. Det rungande svaret fr\u00e5n den svenska kulturoffentligheten blev JA!. Genom att ifr\u00e5gas\u00e4tta \u00e5siktslikriktningen i svenskt kulturliv hade Bengt Ohlsson gjort sig impopul\u00e4r. \u201dBengt Ohlsson ska inte bara l\u00e4mna v\u00e4nstern, han ska l\u00e4mna kulturen\u201d dundrade en k\u00e4nd dokument\u00e4rfilmare p\u00e5 Twitter. Bengt Ohlsson hade kommit ut som en \u201dmarionett \u00e5t Reinfeldtregimen\u201d p\u00e5stod Arbetarbladets kulturredakt\u00f6r Bodil Juggas.<\/em><\/p>\n

Samma morgon publicerade v\u00e4nstertidskriften ETC en kr\u00f6nika av Maria-Pia Bo\u00ebthius, som egentligen handlade om Slussendebatten, men som i en bisats ocks\u00e5 konstaterade att h\u00f6gern h\u00f6ll p\u00e5 att ta \u00f6ver det svenska kulturlivet. N\u00e4rmare best\u00e4mt r\u00f6rde det sig om \u201dh\u00f6gerintellektuella fr\u00e5n Axess och Timbro\u201d som Bo\u00ebthius liknade vid nazistiska kollaborat\u00f6rer under andra v\u00e4rldskriget. Vid denna tid var det bara jag p\u00e5 Timbro, och en tidigare Gunnar Heckscherstipendiat, Johan Lundberg, p\u00e5 Axess, som med n\u00e5gon regelbundenhet deltog i kulturdebatten. Detta var allts\u00e5 enligt v\u00e4nstern att likna vid att s\u00e4lja ut sitt land till nazistiska ockupanter. Det var f\u00f6r \u00f6vrigt samma \u00e5r som Aftonbladets ledarsida buntade ihop Axess och Timbro med den norske terroristen Anders Behring Breivik.<\/em><\/p>\n

Den som f\u00f6ljer den svenska kulturdebatten f\u00e5r l\u00e4tt intrycket att \u00e5siktslikriktningen och v\u00e4nsterdominansen varat sedan tidernas begynnelse. I sj\u00e4lva verket har v\u00e4nsterdominansen endast n\u00e5gra \u00e5rtionden p\u00e5 nacken. S\u00e5 sent som i b\u00f6rjan av 1970-talet ans\u00e5g v\u00e4nstern att kulturlivet i Sverige var en del av en borgerlig hegemoni. Att detta f\u00f6r\u00e4ndrades var resultatet av en medveten str\u00e4van.<\/em><\/p>\n

Att denna str\u00e4van, den l\u00e5nga marschen genom institutionerna, varit s\u00e5 framg\u00e5ngsrik beror p\u00e5 att man m\u00f6tte ytterst litet motst\u00e5nd. Efter den stora kulturpolitiska reformen 1974 gav de borgerliga i princip upp f\u00f6rs\u00f6ken att stoppa politiseringen av kulturlivet. Varf\u00f6r kan man spekulera i. En t\u00e4nkbar f\u00f6rklaring \u00e4r att det fanns mer akuta politiska fr\u00e5gor att ta tag i vid en tidpunkt d\u00e5 Socialdemokraterna ville socialisera n\u00e4ringslivet genom l\u00f6ntagarfonder. En annan t\u00e4nkbar f\u00f6rklaring \u00e4r det resonemangs\u00e4ktenskap som den marknadsliberala h\u00f6gern ingick med den kulturstr\u00f6mning som brukar kallas f\u00f6r postmodernism. V\u00e4nsterns radikala modernism skulle m\u00f6tas med subjektivism. Inget var mer sant \u00e4n n\u00e5got annat.<\/em><\/p>\n

N\u00e4r jag gav mig in i den kulturpolitiska debatten f\u00f6r ett och ett halvt \u00e5rtionde sedan var f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r kultur- och bildningsfr\u00e5gorna inom borgerligheten betydligt mindre \u00e4n vad den \u00e4r i dag. Skall man h\u00e5rdra det fanns i princip bara tv\u00e5 kulturpolitiska st\u00e5ndpunkter inom borgerligheten. Den ena vad en vulg\u00e4r variant av den marknadsliberala positionen d\u00e4r kultur skulle betraktas som vilken vara som helst och inte m\u00e4tas utifr\u00e5n n\u00e5gra andra m\u00e5ttstockar \u00e4n marknadens. Den andra st\u00e5ndpunkten, som omfattades av b\u00e5de socialliberaler och konservativa, gick ut p\u00e5 att markera avst\u00e5nd mot de vulg\u00e4ra marknadsliberalerna genom att pumpa in s\u00e5 mycket pengar som m\u00f6jligt i det kulturpolitiska system som socialdemokraterna byggt som ett propagandamaskineri \u00e5t sig sj\u00e4lva.<\/em><\/p>\n

I dag ser det betydligt b\u00e4ttre ut. Marknadsliberalerna har tagit till sig att det finns fler v\u00e4rden \u00e4n de ekonomiska och konservativa har tagit till sig att fr\u00e5gan om kulturens finansiering har en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r maktf\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 kulturomr\u00e5det.<\/em><\/p>\n

Under allians\u00e5ren betraktades man rentav som suspekt om man f\u00f6rs\u00f6kte lyfta kultur- och bildningsfr\u00e5gorna inom borgerligheten. N\u00e4r jag precis inlett mitt kulturpolitiska projekt p\u00e5 Timbro h\u00f6rde en tongivande politiker av sig till min arbetsgivare med uppmaningen att l\u00e4gga ned kulturprojektet eftersom \u201ddet inte skulle hj\u00e4lpa partiet att vinna n\u00e5gra val\u201d. Som tur var lyssnade inte min d\u00e5varande chef p\u00e5 den typen av uppmaningar.<\/em><\/p>\n

Mitt intryck \u00e4r regeringens beslut att l\u00e4gga ned de svenska kultur- och forskningsinstituten i Rom, Aten, Istanbul och Alexandria innebar en v\u00e4ndpunkt f\u00f6r borgerligheten. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 mycket l\u00e4nge engagerade sig en bred borgerlighet i en kulturpolitisk fr\u00e5ga som inte prim\u00e4rt handlade om finansiering (instituten utg\u00f6r en mycket modest budgetpost). Den bildningsvurmande borgerlighetens protester ledde till att regeringen backade och instituten finns kvar \u00e4n i dag. Sedan dess har en allt r\u00f6ststarkare borgerlighet engagerat sig i flera kulturpolitiska debatter, om bibliotek, om museernas roll, om public services framtid och om identitetspolitik.<\/em><\/p>\n

Kulturpolitiska fr\u00e5gor st\u00e5r i dag h\u00f6gt upp p\u00e5 den politiska dagordningen, vilket jag f\u00f6ruts\u00e5g redan 2011. F\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r kulturens betydelse och den humanistiska bildningen har historiskt varit en central del i borgerlighetens identitet. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kanske man kan s\u00e4ga att delar av borgerligheten b\u00f6rjat hitta hem.<\/em><\/p>\n

Jag \u00e4r mycket glad och tacksam \u00f6ver att ha f\u00f6r\u00e4rats Gunnar Heckschers stipendium f\u00f6r reformv\u00e4nlig konservatism, inte minst f\u00f6r att jag d\u00e4rmed inr\u00e4ttar mig i raden av f\u00f6reg\u00e5ngare varav \u00e5tskilliga gjort storartade insatser f\u00f6r friheten och konservatismen, b\u00e5de f\u00f6re och efter att de fick utm\u00e4rkelsen.<\/em><\/p>\n

S\u00e4rskilt glad \u00e4r jag f\u00f6r att mitt arbete med kultur och bildningsfr\u00e5gor uppm\u00e4rksammas. I en tid d\u00e5 samh\u00e4llsdebatten pr\u00e4glas av fr\u00e5gor som r\u00f6r migration, integration och kriminalitet \u00e4r det l\u00e4tt att andra l\u00e5ngsiktiga och grundl\u00e4ggande fr\u00e5gest\u00e4llningar hamnar i skymundan. Stort tack.<\/em><\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I g\u00e5r mottog jag Gunnar Heckschers stipendium f\u00f6r reformv\u00e4nlig konservatism hos den borgerliga studentf\u00f6reningen Heimdal i Uppsala, vid f\u00f6reningens \u00e5rliga h\u00f6gtidssammankomst, midvinterblotet. Motiveringen lyder: \u201dF\u00f6r att mer \u00e4n n\u00e5gon annan[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":6017,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,4],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/WhatsApp-Image-2020-02-23-at-15.12.47.jpeg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/6016"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6016"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/6016\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6041,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/6016\/revisions\/6041"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/6017"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6016"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=6016"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=6016"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}