2020 pr\u00e4glades av sjukdom och d\u00f6d och var allt annat \u00e4n muntert f\u00f6r de flest av oss. <\/p>\n\n\n\n
Verner von Heidenstams dikt ”D\u00f6dens blommor” \u00e4r kanske ett f\u00f6rs\u00f6k fr\u00e5n en diktare som genom hela sitt f\u00f6rfattarskap brottades med fr\u00e5gor om d\u00f6den, att avdramatisera allvaret kring livets slut. D\u00f6den framst\u00e4lls som en \u00e5ldrande ungkarl, olyckligt f\u00f6r\u00e4lskad i livets drottning. M\u00e4nniskoliven som han sk\u00f6rdar \u00e4r endast blommor han plockar i sin f\u00e5f\u00e4nga uppvaktning.<\/p>\n\n\n\n
2020 var ocks\u00e5 ett \u00e5r av inst\u00e4llda evenemang. Samtliga mina inbokade konserter under \u00e5ret bokades av p\u00e5 grund av pandemin. Att inte spela f\u00f6r publik \u00e4r naturligtvis f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r en trubadur. <\/p>\n\n\n\n
D\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nkte jag som kompensation, f\u00f6r er och f\u00f6r mig, under v\u00e5ren, l\u00e4gga upp videoklipp med l\u00e5tar fr\u00e5n mina tidigare album, inspelade hemma i all enkelhet, i avskalade arrangemang med gitarr. Som en utdragen, coronas\u00e4krad, konsert.<\/p>\n\n\n\n