Barrikads\u00e5ng, av Verner von Heidenstam.<\/p>\n\n\n\n
Kravaller och oroligheter p\u00e5 gator och torg \u00e4r ingenting nytt f\u00f6r v\u00e5r tid. Om politiskt grobianbeteende i form av gatuv\u00e5ld och stenkastning, handlar Verner von Heidenstams ”Barrikads\u00e5ng” fr\u00e5n 1895, en betraktelse av upprorets nihilistiska natur, upproret som ofta \u00e4ger rum f\u00f6r sin egen skull, snarare \u00e4n i hopp om att leda till n\u00e5gonting b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n
”Med yxor timras ej det godas rike \u2013 vik bygga h\u00e4mndens, f\u00f6r en enda natt”, som det heter i dikten.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r en mots\u00e4gelsefull dikt som inte romantiserar revolutionen, men samtidigt f\u00f6rmedlar bilder som erinrar om revolutionskonsten, till exempel Eug\u00e8ne Delacroix ber\u00f6mda m\u00e5lning Friheten p\u00e5 barrikaderna (La Libert\u00e9 guidant le peuple) fr\u00e5n 1830.<\/p>\n\n\n\n
En liknande tankeg\u00e5ng som Heidenstams uttrycker Nils Ferlin i sin betydligt mer kortfattade dikt ”Uppriktigt” fr\u00e5n diktsamlingen Kejsarens papegoja (1951):<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag var en av dem som
\u2014 en natt i maj1814 \u2014
stormade Panth\u00e9on,
och kastade Voltaires benknotor
p\u00e5 avstj\u00e4lpningsplatsen
vid Barri\u00e8re de la Gare.
Det gjorde jag inte f\u00f6r kyrkans skull
eller f\u00f6r Frankrikes
utan bara f\u00f6r det
att jag tyckte
det var s\u00e5 helvetes roligt.\u201d<\/em>
<\/p>\n\n\n\n