{"id":665,"date":"2007-02-17T11:39:00","date_gmt":"2007-02-17T11:39:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/?p=665"},"modified":"2007-02-17T11:39:00","modified_gmt":"2007-02-17T11:39:00","slug":"kejsarens-nya-klader","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=665","title":{"rendered":"Kejsarens nya kl\u00e4der"},"content":{"rendered":"

Konst och konst.<\/strong><\/p>\n

Jag har länge varit fylld av ett stort obehag inför ensidigheten i den moderna konstens hegemoni inom kulturetablissemanget. När jag nyligen följde med en grupp estetikstudenter på studiebesök på Nationalmuseum och Moderna museet förstärktes detta obehag avsevärt.<\/p>\n

Vad som stod klart efter museibesöken var följande, som jag förvisso sedan länge anat men som nu stod klart och tydligt för mig: Den moderna konsten får inte kritiseras.<\/p>\n

Under vandringen på nationalmuseum ägnade sig guiden, trots att hon uppenbart uppskattade konstverken och var stolt över att de hade dem i sina samlingar, åt ett konsekvent kritiserande av konstverken, dessutom utifrån tämligen ovidkommande premisser. Det tydligaste exemplet var nog det om Brandskattningen av Visby.<\/p>\n

Just denna målning lyfts ofta fram när det nationalromantiska historiemåleriet skall häcklas och smädas. Vad är det då som kritiseras? Är det konstnärens skicklighet? Är det kompositionen? Är det ljussättningen? Är det psykologiseringen\/dramatiken? Nej, inget av detta. Vad som kritiseras är att tavlan inte är en historiskt korrekt återgivning av Valdemar Atterdags faktiska brandskattning av Visby. Mästerverkets estetiska kvalitéer, dess dramatiska styrka – allt sådant får falla undan för det faktum att motivet utgör ett fritt fabulerande kring ett historiskt tema. Den konstnärliga friheten gäller tydligen bara modernister?<\/p>\n

Väl på moderna museet var det helt andra tongångar som genljöd. Där var det dessutom estetikprofessorerna själva som guidade. Att de var sålda på det modernistiska projektet var uppenbart. Ensidigheten i presenterandet var frapperande. Trist nog förbigicks storheter som Dali och Picasso med relativ tystnad, medan en klåpare som Andy Warhol upptog mycket av uppmärksamheten. Det var pinsamt att höra till åren komna professorer lovsjunga Warhols intetsägande Brilloboxar eller Marilyn Monroeporträtt.<\/p>\n

Visningen av Moderna museets samlingar gav vid handen att den enda bedömningsgrunden för den modernistiska konsten var huruvida ett enskilt verk eller en konstnär hade påverkat många efterkommande konstnärer. Några bedömningskriterier för verken fanns inte.<\/p>\n

Den moderna konstsynens ensidighet.<\/strong><\/p>\n

Dagens konstsyn är ensidigt teleologisk. Allt som inte bedöms som framåtsyftande avfärdas som dåligt. Det som inte rent genetiskt kan påvisas ha lett fram till en efterkommande konstriktning är värdelöst. Allra bäst är givetvis utifrån detta sätt att betrakta konst de föregångare som lett fram till dagens dominerande genre: konceptkonsten (ni vet ”det är tanken som räknas”…). <\/p>\n

Därför är Duchamps och Warhol viktigare konstnärer än Picasso och Dali eftersom det bland dagens konstnärer går tretton på dussinet som kan ställa ut ”ready mades”, till exempel sin egen obäddade säng, och kalla dem för konst, men det finns inte en enda som kan måla som Dali eller Picasso.<\/p>\n

  <\/p>\n

Den åsiktsdiktatur som råder inom kultursfären och som gör gällande att man inte får ifrågasätta etablerad modern konst utan att mötas av höjda ögonbryn och ett överlägset leende ackompanjerat av ett suckande ”du förstår helt enkelt inte” får paradoxalt nog till konsekvens att den äldre konsten känns mycket mer levande idag än den moderna.<\/p>\n

Många äldre tiders konstverk, fyllda av dubbeltydigheter och symbolik, diskuteras, kritiseras och debatteras ännu idag, ibland flera hundra år efter sin tillkomst, utifrån kriterier av estetik, innebörd, kontext och så vidare. <\/p>\n

Modernismen och dess efterföljare – en historisk epok bland andra.<\/strong><\/p>\n

Just det faktum att den moderna konsten inte får kritiseras gör att den i själva verket förlorat sitt syfte. Sedan det tidiga 1900-talets upprorsmakare blivit norm och statsburen estetisk ideologi (som bland annat yttrar sig i de oerhört skilda anslagen till Moderna museet respektive nationalmuseum) och bara bleka kopior följt i deras kölvatten har det modernistiska projektet strandat på sina egna premisser.<\/p>\n

Låt oss hoppas att när hippiegenerationens konstpolitruker gått i pension, en ny generation konstnärer och konstkännare ska träda fram, en generation som vågar kritisera modernismens avarter och som kan ta med de bästa bitarna vidare in i en ny och friskare era. En generation som vågar ifrågasätta den konstnärliga kvaliteten hos ett verk bestående av en vit fyrkant på en svart botten. En generation som vågar ropa att kejsaren inte har några kläder!<\/p>\n

\"Hellqvist\"<\/p>\n

Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361, Carl Gustaf Hellqvist, 1882. Konst som får kritiseras?<\/em><\/p>\n

Foto: Nationalmuseum.<\/em><\/p>\n

\"Malevitj\"<\/p>\n

Svart och vit. Suprematistisk komposition, 1915, Kasimir Malevitj. Konst som inte får kritiseras?<\/em><\/p>\n

Foto: Moderna museet.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Konst och konst. Jag har länge varit fylld av ett stort obehag inför ensidigheten i den moderna konstens hegemoni inom kulturetablissemanget. När jag nyligen följde med en grupp estetikstudenter på[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/665"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=665"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/665\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=665"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=665"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=665"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}