I veckan deltog jag i den kulturpolitiska konferensen Folk och kultur i Eskilstuna, dit jag var inbuden f\u00f6r att diskutera f\u00f6rslaget om en statlig kulturkanon. Bland annat i en paneldiskussion med kulturminister Parisa Liljestrand (M), rektorn f\u00f6r Handelsh\u00f6gskolan i Stockholm Lars Stranneg\u00e5rd, kulturutskottets ordf\u00f6rande Amanda Lind (MP) och Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5gan om en statlig ”kulturkanon”, det vill s\u00e4ga en av staten fastslagen lista \u00f6ver s\u00e4rskilt viktiga verk ur den svenska kulturhistorien d\u00f6k f\u00f6rst upp i den svenska debatten 2005, d\u00e5 den folkpartistiska riksdagsledamoten Cecilia Wikstr\u00f6m presenterade f\u00f6rslaget, inspirerad av den debatt, ”kulturkampen” som under samma tid p\u00e5gick i Danmark.<\/p>\n\n\n\n
Det danska f\u00f6rslaget utmynnade sedermera i en lista p\u00e5 108 verk ur den danska kulturhistorien. I Sverige ebbade debatten ut, sannolikt f\u00f6r att n\u00e5gon st\u00f6rre kulturkamp mellan kollektivistiska och frihetliga v\u00e4rderingar aldrig kom till st\u00e5nd. F\u00f6rslaget fick dock f\u00f6rnyad aktualitet efter valet 2022 i och med att ett s\u00e5dant f\u00f6rslag ingick i Tid\u00f6avtalet, och nu har regeringen gett historikern Lars Tr\u00e4g\u00e5rdh i uppdrag att leda arbetet med att ta fram en s\u00e5dan.<\/p>\n\n\n\n
Min egen uppfattning om kanonf\u00f6rslaget \u00e4r att en lista av s\u00e5dant slag som den som togs fram i Danmark inte kommer att g\u00f6ra n\u00e5gon st\u00f6rre skillnad, men att en f\u00f6rnyad diskussion om kanon i en bredare bem\u00e4rkelse kan inneb\u00e4ra ett v\u00e4lkommet steg bort fr\u00e5n den antropolgiska kultursyn som dominerat inom kulturpolitiken och skolundervisningen i ett halvsekel. Ett \u00f6kat fokus p\u00e5 framtr\u00e4dande verk ur kulturhistorien skulle kunna vara b\u00f6rjan till en uppv\u00e4rdering av det humanistiska bildningsidealet och dessutom ha en utj\u00e4mnande effekt avseende bildningsklyftan mellan de som kommer fr\u00e5n h\u00f6gutbildade hem och de som inte g\u00f6r det.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven om jag inte \u00e4r helt \u00f6vertygad om nyttan med en statlig lista av det slag som man tog fram i Danmark s\u00e5 tycker jag att den kritik som riktats mot f\u00f6rslaget tangerar det l\u00f6jligast gr\u00e4ns. En s\u00e5dan lista kommer naturligtvis inte att inskr\u00e4nka den konstn\u00e4rliga friheten eller yttrandefriheten iSverige, lika lite som den hargjort det i Danmark. De som tar till s\u00e5dana argument \u00e4r ofta de som mots\u00e4tter sig kanon \u00e4ven i dess ursprungliga bem\u00e4rkesle, eftersom de ogillar tanken p\u00e5 att vissa verk ur kulturhistorien \u00e4r viktigare \u00e4n andra. <\/p>\n\n\n\n
De risker jag ser med framtagandet av en statlig kulturkanon \u00e4r att den riskerar att bli alltf\u00f6r formad av samtidens trender och uppfattningar, vilket riskerar att g\u00f6ra den politiserad och irrelevant. Lars Tr\u00e4g\u00e5rdh \u00e4r f\u00f6rvisso en kunnig och intressant person, men n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 vad han hittills haft att s\u00e4ga om uppdraget blir jag orolig f\u00f6r att han kommer att klamra sig fast vid den antropolgiska kultursynen, vilket sannolikt inneb\u00e4r att han kommer att famna f\u00f6r brett och riskerar att hela kanonprojektet f\u00f6rfelar sitt syfte. <\/p>\n\n\n\n