{"id":691,"date":"2007-03-28T14:29:16","date_gmt":"2007-03-28T14:29:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/?p=691"},"modified":"2007-03-28T14:29:16","modified_gmt":"2007-03-28T14:29:16","slug":"rhenguldet-kungliga-operan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=691","title":{"rendered":"Rhenguldet, Kungliga Operan"},"content":{"rendered":"

Rhenguldet, Kungliga Operan
Av: Richard Wagner
Regi: Staffan Valdemar Holm
Dirigent: Gregor B\u00fchl<\/strong><\/p>\n

Ig\u00e5r kom jag s\u00e5 \u00e4ntligen iv\u00e4g p\u00e5 Rhenguldet,<\/a> f\u00f6rsta f\u00f6rest\u00e4llningen i Wagners operasvit Nibelungens Ring<\/a>. Jag missade den n\u00e4r den sattes upp p\u00e5 Kungliga Operan f\u00f6rra \u00e5ret och har s\u00e5ledes f\u00e5tt v\u00e4nta till nu. Ringen m\u00f6ttes av fin kritik vid premi\u00e4rerna och jag kom dit med r\u00e4tt h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar. Dessa kom inte p\u00e5 skam.<\/p>\n

De inv\u00e4ndningar jag har mot upps\u00e4ttningen \u00e4r snarast av principiell karakt\u00e4r. De handlar om greppet att f\u00f6rflytta operans handling fr\u00e5n den obest\u00e4mbara sago\u00e5lder som den \u00e4r skriven f\u00f6r, till Wagners samtid i mitten av 1800-talet. Syftet med detta konstgrepp var t\u00e4mligen uppenbart: man ville genom att placera operan i en s\u00e5dan milj\u00f6 belysa den kontext i vilken Wagner verkade och s\u00e4tta librettot i relation till de samtida konflikter som den historiserande operabes\u00f6karen kan t\u00e4nkas l\u00e4sa in. Som s\u00e5dant var greppet v\u00e4l utf\u00f6rt, det var en snygg scenografi och snygga kostymer och po\u00e4ngen gick fram klart och tydligt. Kanske lite v\u00e4l tydligt n\u00e4r man l\u00e4t j\u00e4tten Fafner, \u00f6vertydligt utstyrd som en artonhundratalsprolet\u00e4r, b\u00e4ra s\u00e5v\u00e4l frisyr som sk\u00e4gg l\u00e5nat fr\u00e5n Karl Marx. Detta d\u00e5 i kontrast till gudarnas kapitalistcylinderhattar.<\/p>\n

Vad jag v\u00e4nder mig emot \u00e4r den dominerande trend i v\u00e5r samtid som s\u00e4ger att stora verk aldrig kan f\u00e5 tala f\u00f6r sig sj\u00e4lva. Det \u00e4r n\u00e4stan som om man ans\u00e5g att Wagner, Shakespeare, Strindberg, Racine med flera inte hade n\u00e5got v\u00e4rde i sig utan att man f\u00f6r att g\u00f6ra dem intressanta m\u00e5ste s\u00e4tta dem i relation till antingen v\u00e5r egen samtid och anakronistiskt applicera dem p\u00e5 dagspolitiska fr\u00e5gor, alternativt genompolitisera dem s\u00e5som operan gjort med Wagner och ge f\u00f6rest\u00e4llningarna i form av en ideologikritisk tolkning.<\/p>\n

Att g\u00f6ra p\u00e5 det viset \u00e4r att skriva opera-\/teaterbes\u00f6karna p\u00e5 n\u00e4san. Den som \u00e4r intresserad av att l\u00e4sa in ett klasskampsperspektiv (vilket f\u00f6rvisso l\u00e4tt l\u00e5ter sig g\u00f6ras) i Wagners ringen kommer att g\u00f6ra det i alla fall. Likv\u00e4l som Shakespeare inte m\u00e5ste f\u00f6rl\u00e4ggas till trettiotalsmilj\u00f6<\/a> f\u00f6r att bli intressant f\u00f6r en modern publik.<\/p>\n

Denna principiella kritik \u00e5sido s\u00e5 \u00e4r jag mycket n\u00f6jd med g\u00e5rdagskv\u00e4llen f\u00f6rest\u00e4llning och konstaterar \u00e4n en g\u00e5ng vilket privilegium det \u00e4r att ha den statsunderst\u00f6dda Kungliga Operan<\/a> inom r\u00e4ckh\u00e5ll. Dock gr\u00e4mer det mig att jag m\u00e5ste v\u00e4nta till tidigast januari 2008 f\u00f6r att f\u00e5 se de resterande tre delarna av ringen. Varf\u00f6r g\u00f6r de s\u00e5, ger f\u00f6rsta delen ett helt \u00e5r innan forts\u00e4ttningen kommer? De kunde \u00e5tminstone ha gett de resterande delarna till h\u00f6sten tycker man.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rhenguldet, Kungliga OperanAv: Richard WagnerRegi: Staffan Valdemar HolmDirigent: Gregor B\u00fchl Ig\u00e5r kom jag s\u00e5 \u00e4ntligen iv\u00e4g p\u00e5 Rhenguldet, f\u00f6rsta f\u00f6rest\u00e4llningen i Wagners operasvit Nibelungens Ring. Jag missade den n\u00e4r den[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/691"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=691"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/691\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=691"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=691"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=691"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}