T\u00e5rta och paket till frukost, Beethovens Eroica i stereon, blommor p\u00e5 bordet och str\u00e5lande solsken in genom f\u00f6nstren! Hade det inte varit f\u00f6r att jag fortfarande dras med sviterna efter den senaste operationen hade det varit fr\u00e5gan om en perfekt inledning p\u00e5 en f\u00f6delsedag. Trots en viss sordin f\u00e5r jag v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ga att jag \u00e4r tillfreds med firandet s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt. Mer extravagant firande l\u00e4r det bli fram\u00f6ver, idag \u00e4r det den innersta kretsen som fr\u00f6jdas.<\/p>\n
Vad kan vara l\u00e4mpligare vid en dylik bem\u00e4rkelsedag \u00e4n Karlfeldts bittert ironiska raljerande \u00f6ver \u00e5ldrandet? Dikten nedan tonsatte jag till en kamrats f\u00f6delsedag. Nu drabbar den mig sj\u00e4lv ist\u00e4llet!<\/p>\n
En gammal man<\/p>\n
<\/strong>En gammal man p\u00e5 k\u00e4rleksv\u00e4gen sedd, En gammal man p\u00e5 ving\u00e5rdsv\u00e4gen r\u00f6jd,
han smyger fram, av ynglingar beledd:
\u00bbAdonis, du med blasten blekt och svedd,
hvar \u00e4r den hulda myrtenb\u00e4dden redd?\u00bb
En gammal man!
O s\u00f6rjen alla dagar!
Kronos k\u00f6r sitt spann
mot h\u00f6stens gula hagar.
Han samlar med sin kvast
all v\u00e4gens fallna skr\u00e4p –
ett Venus-sk\u00e4rp som brast,
en ros fr\u00e5n Floras sl\u00e4p;
och n\u00e4r vi blomstrat p\u00e5 v\u00e5r stj\u00e4lk och vissnat utan gagn,
d\u00e5 m\u00f6tas vi bland soporna i Kronos stora vagn.<\/p>\n
sig sj\u00e4lv till skam och ingen man till fr\u00f6jd,
hans fordom tjurlikt stolta hals \u00e4r b\u00f6jd
som under vintr\u00e4okets l\u00e4tta sl\u00f6jd.
En gammal man!
O s\u00f6rjen alla dagar!
V\u00e5r lustg\u00e5rd prunkar grann,
men h\u00f6st i l\u00f6ven klagar.
D\u00e4r fordom g\u00f6ken satt
och sj\u00f6ng gut\u00e5r, gut\u00e5r
skall ugglan flaxa matt
och ropa sorg och b\u00e5r;
Och n\u00e4r v\u00e5r trumpna fest \u00e4r slut, h\u00f6rs fyllek\u00e4rrans hjul
Och f\u00f6r oss hem bland spruckna fat i Bacchi bakg\u00e5rdsskjul.<\/em><\/p>\n