{"id":7128,"date":"2026-01-21T11:46:36","date_gmt":"2026-01-21T10:46:36","guid":{"rendered":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=7128"},"modified":"2026-01-28T11:49:21","modified_gmt":"2026-01-28T10:49:21","slug":"podd-karin-siden-om-konst-och-kanon-hus-och-hyressattning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=7128","title":{"rendered":"Podd: Karin Sid\u00e9n om konst och kanon, hus och hyress\u00e4ttning"},"content":{"rendered":"\n

Karin Sid\u00e9n \u00e4r konstvetare och \u00f6verintendent p\u00e5 Waldemarsudde. Hon frigjorde museet fr\u00e5n b\u00e5de Nationalmuseum och Statens Fastighetsverk. Vad kan andra institutioner l\u00e4ra av den resan?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Konstvetaren och museichefen Karin Sid\u00e9n tar emot i biblioteket p\u00e5 Waldemarsudde, mitt i det allkonstverk hon har i uppdrag att f\u00f6rvalta. I samtalet ber\u00e4ttar hon om v\u00e4gen fr\u00e5n musikklass och en avhandling om barnportr\u00e4tt under stormaktstiden till rollen som \u00f6verintendent, och om hur ett privat hem f\u00f6rvandlades till ett offentligt museum. Vi talar om friheten i stiftelseformen, om orimliga hyressystem f\u00f6r kulturinstitutioner och om varf\u00f6r en liten lista med tio konstverk kan skapa en stor strid om vad Sverige egentligen \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Avsnittet b\u00f6rjar i Karin Sid\u00e9ns bana som akademiker och museim\u00e4nniska. Hon ber\u00e4ttar hur hon kom till Uppsala som musikstudent men fann sitt hem i konstvetenskapen, d\u00e4r bilden, det skrivna ordet och id\u00e9historien m\u00f6ts. I Nationalmuseums salar tr\u00e4nades hennes blick genom utst\u00e4llningar om allt fr\u00e5n Carl Fredrik Hill till en uppm\u00e4rksammad utst\u00e4llning om kroppen och vetenskapens bildspr\u00e5k. Den erfarenheten tog hon med sig n\u00e4r hon blev \u00f6verintendent p\u00e5 Prins Eugens Waldemarsudde.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Jag \u00e4r extremt privilegierad som f\u00e5r \u00e4gna mig \u00e5t det som verkligen intresserar mig.<\/p>\n\n\n\n

Kostnadshyra, marknadshyra, eller n\u00e5got annat?<\/strong>

P\u00e5 Waldemarsudde blir prins Eugens vision konkret. Hemmet, parken och samlingen \u00e4r t\u00e4nkta som ett sammanh\u00e5llet kulturarv. Karin Sid\u00e9n ber\u00e4ttar hur hon tillsammans med styrelsen b\u00f6rjade l\u00e4sa testamentet som ett juridiskt dokument, anlitade stiftelsejurist och drev igenom att museet skulle ta \u00f6ver sina egna byggnader fr\u00e5n Statens fastighetsverk. V\u00e4gen dit gick via utredningar och f\u00f6rhandlingar, men ledde fram till att Waldemarsudde i dag \u00e4r en frist\u00e5ende stiftelse med statligt st\u00f6d och eget fastighetsansvar.<\/p>\n\n\n\n

Resultatet blev b\u00e5de st\u00f6rre ansvar och st\u00f6rre frihet. Museet f\u00f6rvaltar nu 22 byggnader i egen regi, med egen fastighetsorganisation och l\u00e5ngsiktiga underh\u00e5llsplaner. Kostnaderna har minskat j\u00e4mf\u00f6rt med tiden med marknadshyra, samtidigt som mer blir gjort. Uppdraget blir tydligare: resurserna ska g\u00e5 till konsten, publiken och v\u00e5rden av kulturarvet.<\/p>\n\n\n\n

\u2013 Pengarna ska i f\u00f6rsta hand g\u00e5 till konstn\u00e4rligt inneh\u00e5ll, inte f\u00f6rsvinna i overheadkostnader, konstaterar Karin Sid\u00e9n.<\/p>\n\n\n\n

Med Waldemarsudde som exempel g\u00e5r vi in i den h\u00f6gaktuella diskussionen om hyressystemet f\u00f6r statliga kulturinstitutioner: vad som h\u00e4nder n\u00e4r hyran ber\u00e4knas som om ett museum eller operahus vore ett kontorshus p\u00e5 b\u00e4sta l\u00e4ge, och om hur kostnadshyra och stora renoveringar har pressat institutioner som Naturhistoriska riksmuseet. Vad kr\u00e4vs f\u00f6r att en ny modell inte bara ska flytta siffror mellan myndigheter utan faktiskt frig\u00f6ra resurser till kultur och l\u00e5ngsiktigt underh\u00e5ll av kulturfastigheter?<\/p>\n\n\n\n

Kulturkanon utan Zorn<\/strong><\/p>\n\n\n\n

D\u00e4rifr\u00e5n r\u00f6r sig samtalet mot kulturkanonutredningen, d\u00e4r Karin Sid\u00e9n haft ansvar f\u00f6r bild och form. Hon beskriver sv\u00e5righeten i att destillera \u00e5rhundraden av konsthistoria till tio verk och hur varje val samtidigt skulle fungera som ett f\u00f6nster mot st\u00f6rre sammanhang. Vi pratar om varf\u00f6r hon lyfte fram Albertus Pictors medeltida kalkm\u00e5lningar och Hilma af Klints m\u00e5lningar till templet, och varf\u00f6r Anders Zorn \u00e4nd\u00e5 finns n\u00e4rvarande i motiveringarna trots att han inte fick en egen plats p\u00e5 listan.<\/p>\n\n\n\n

Kanon blir i hennes tolkning inte en slutgiltig sanning utan ett antal referenspunkter att utg\u00e5 ifr\u00e5n, n\u00e5got som kan hj\u00e4lpa b\u00e5de inf\u00f6dda svenskar och nya medborgare att orientera sig i ett gemensamt kulturarv. Samtidigt \u00e5terkommer fr\u00e5gan om vilka konstn\u00e4rer som historiskt har skrivits ut ur ber\u00e4ttelsen och vad som h\u00e4nder n\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker skriva in dem igen.<\/p>\n\n\n\n

Genom hela samtalet ligger en st\u00f6rre fr\u00e5ga och vibrerar: vad vill vi egentligen med v\u00e5ra museer. \u00c4r de fr\u00e4mst fastigheter som ska b\u00e4ra sina egna kostnader eller kunskapsinstitutioner som b\u00e4r ett gemensamt minne? Vilken styrning gagnar konsten b\u00e4st: hyreskontrakt och vinstkrav eller tydliga uppdrag och l\u00e5ngsiktigt f\u00f6rtroende?<\/p>\n\n\n\n

Karin Sid\u00e9n om konst och kanon, hus och hyress\u00e4ttning by Lars Anders Johansson<\/p>

Karin Sid\u00e9n \u00e4r konstvetare och \u00f6verintendent p\u00e5 Waldemarsudde. Hon frigjorde museet fr\u00e5n b\u00e5de Nationalmuseum och Statens Fastighetsverk. Vad kan andra institutioner l\u00e4ra av den resan?<\/p>Read on Substack<\/a><\/div>