{"id":7136,"date":"2026-02-18T18:32:00","date_gmt":"2026-02-18T17:32:00","guid":{"rendered":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=7136"},"modified":"2026-02-23T18:37:53","modified_gmt":"2026-02-23T17:37:53","slug":"podd-jon-eirik-lundberg-om-konsten-kritiken-musiken-och-motstandet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=7136","title":{"rendered":"Podd: Jon Eirik Lundberg om konsten, kritiken, musiken och motst\u00e5ndet"},"content":{"rendered":"\n

Jon Eirik Lundberg \u00e4r curator och kritiker, poet och musiker och grundare av L\u00e6s\u00f8 Kunsthal. Han menar att det finns en utbredd korruption i konstlivet.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Jon Eirik Lundberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I detta avsnitt talar jag med Jon Eirik Lundberg, konstn\u00e4r, poet, musiker och grundare av Laes\u00f6 Kunsthal. Vi talar om hans egen v\u00e4g in i konsten, via arbetet med en av Nordens mest sj\u00e4lvst\u00e4ndiga konstinstitutioner, till kontroverserna kring politisk konst, censur, nepotism och varf\u00f6r utst\u00e4llningar som \u00e4r om\u00f6jliga i Skandinavien kan bli publiksucc\u00e9er i Polen.<\/p>\n\n\n\n

Vad h\u00e4nder n\u00e4r en konstn\u00e4r v\u00e4grar acceptera konstlivets oskrivna regler och i st\u00e4llet bygger sin egen institution? I detta l\u00e5nga och ovanligt \u00f6ppna samtal ber\u00e4ttar Jon Eirik Lundberg<\/strong> om sin v\u00e4g fr\u00e5n uppv\u00e4xten i Norge, via poesin och musiken, till ett liv i Danmark d\u00e4r han successivt intagit rollen som b\u00e5de kritiker och institutionsbyggare.<\/p>\n\n\n\n

Samtalet b\u00f6rjar i det personliga. Lundberg beskriver hur erfarenheterna fr\u00e5n Steinerpedagogik, norsk oljeekonomi och ett allt mer politiserat kulturliv formade hans skepsis mot nyttot\u00e4nkande, ideologisk konformism och konst som reduceras till budskap. Poesin framst\u00e5r som hans k\u00e4rna \u2013 men ocks\u00e5 som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r musik, bildkonst och ett allt starkare behov av att skapa konkreta rum f\u00f6r samtal, inte bara verk.<\/p>\n\n\n\n

Det leder fram till grundandet av Laes\u00f6 Kunsthal<\/strong> p\u00e5 den lilla \u00f6n L\u00e4s\u00f6 i Kattegatt. Lundberg ber\u00e4ttar i detalj om hur en \u00f6vergiven smedja f\u00f6rvandlades till en konsthall, om intuitionen som curatorisk metod och om varf\u00f6r just periferin visade sig erbjuda st\u00f6rre konstn\u00e4rlig frihet \u00e4n huvudst\u00e4derna. Konsthallen beskrivs som ett l\u00e5ngsamt rum: en plats d\u00e4r publiken stannar, samtalar och d\u00e4r konstverken fungerar som katalysatorer f\u00f6r gemensamt t\u00e4nkande snarare \u00e4n snabba markeringar.<\/p>\n\n\n\n

Men Laes\u00f6 Kunsthal blev ocks\u00e5 en plats f\u00f6r konflikt. Ett avg\u00f6rande skede kom med utst\u00e4llningen om politisk konst 2019, d\u00e4r konstn\u00e4rer som annars konsekvent h\u00e5lls borta fr\u00e5n institutionerna st\u00e4lldes ut sida vid sida. Reaktionerna blev v\u00e5ldsamma: anklagelser, politiska p\u00e5tryckningar, bojkottf\u00f6rs\u00f6k och vad Lundberg beskriver som informella svartlistor inom bidragssystemet. Samtidigt str\u00f6mmade publiken till \u2013 nya grupper, nya samtal, nya erfarenheter.<\/p>\n\n\n\n

Ur dessa konflikter v\u00e4xte ocks\u00e5 internationella sammanhang fram. Lundberg ber\u00e4ttar hur samma projekt som var om\u00f6jligt i Danmark kunde visas i Warszawa, och hur samarbeten med konstn\u00e4rer som Lars Vilks<\/strong> och senare Odd Nerdrum<\/strong> ledde till stora publika framg\u00e5ngar i Polen. I kontrast till den nordiska kulturpolitiken beskriver han ett polskt institutionsliv d\u00e4r ideologiska mots\u00e4ttningar \u00e4r \u00f6ppna och d\u00e4r konstn\u00e4rlig konflikt inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ses som ett hot.<\/p>\n\n\n\n

Samtalet vidgar sig till en bredare analys av nordiskt kulturliv: om v\u00e4nsterpolitisering, nepotism, armsl\u00e4ngdsprincipens urholkning och hur begrepp som \u201dinklusion\u201d, \u201ddiversitet\u201d och \u201dv\u00e4rdegrund\u201d i praktiken blivit styrinstrument. Lundberg menar att resultatet \u00e4r ett konstf\u00e4lt d\u00e4r 95 procent r\u00f6r sig inom samma sn\u00e4va ram, medan verkligt kritisk och figurativ konst tr\u00e4ngs ut i marginalen.<\/p>\n\n\n\n

Mot slutet av avsnittet \u00e5terv\u00e4nder samtalet till skapandet. Lundberg talar om sitt musikprojekt Batal-Jon, om satiriska protests\u00e5nger fr\u00e5n h\u00f6ger och om varf\u00f6r provokation i grunden handlar om att s\u00e4ga sanningar som andra f\u00f6rs\u00f6ker tysta. Avsnittet avslutas med en f\u00f6rsiktig optimism: \u00f6vertygelsen om att yttrandefriheten fortfarande finns, och att den som saknar institutioner, offentlighet eller scener i dag faktiskt har m\u00f6jlighet \u2013 och ansvar \u2013 att skapa dem sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

Jon Eirik Lundberg om konsten, kritiken, musiken och motst\u00e5ndet by Lars Anders Johansson<\/p>

Jon Eirik Lundberg \u00e4r curator och kritiker, poet och musiker och grundare av L\u00e6s\u00f8 Kunsthal. Han menar att det finns en utbredd korruption i konstlivet.<\/p>Read on Substack<\/a><\/div>