Alla hjärtans dag
Midsommarsonett i gamla Uppsala
Ode till Balthasar
Tigertankar
Träskmarken
Vintervåld
Alla hjärtans dag
Du säger att du saknar romantik,
men vad du menar är: saknar presenter.
Du vet jag skulle kliva över lik
för att besegra alla konkurrenter,
för att förhindra alla incidenter
som kunde drabba dig på något vis.
För dig skulle jag slita spö och ris
och utstå medicinska experimenter.
Jag skulle skapa himmelsljuv musik:
så hårt som aldrig förr jag skulle spänna lyrans strängar,
men en sak kan jag inte med: att köpa dig för pengar!
Upp
Midsommarsonett i gamla Uppsala
Vi ser hur upplandshimmelen blir röd
och skuggorna blir långa över slätten.
Nu har jag rest vår majstång, du har klätt den
med knottrig gummihinna, blank och spröd.
I högen under oss en hövding död.
kanske den störste i den gamla ätten,
får slumra ostörd utav alla sätten
vi firar Fröjas kärleksöverflöd.
Och fäders andar stiger upp och dansar
kring oss i ring. En explosion av säd
blir stoppad utav vårat gummipansar.
Vi ligger flämtande på våran pläd,
runtom oss ligger kläder, blomsterkransar.
I forntid susa offerlundens träd.
Upp
Ode till Balthasar
Hell dig broder Balthasar!
En vän i alla lägen!
Den gamla sortens karlakarl,
som rak i ryggen stolt och stark
ej viker ifrån vunnen mark.
Dock något våldsbenägen,
men mot de sina underbar,
en riktig vän, som ger och tar,
så skål på dig, skål på dig vår Balthasar!
Jag minns när vi var sexton år
och slogs mot kickersgängen
det var den tid du hade hår
och jag hade min mohikan.
Vi levde rövare på stan
och jagades av bengen.
Det var vår ungdoms glada vår
men tänk hur fort som åren går
ja, skål på dig, skål på dig vår Balthasar!
Ben Shermanskjortan, rutig röd
och kängorna är blanka.
Du sliter för ditt levebröd,
arbetar och betalar skatt
och om du roar dig nån natt
ska inte någon klanka
ner, som går på understöd
och aldrig lider någon nöd!
Nej, skål på dig, skål på dig vår Balthasar!
Din Harrington är utan fläck
och kängornas glans chockar
- ja, varje dammkorn putsas väck.
Två millimeter är ditt hår,
exakt, men jag minns som igår
de långa blonda lockar
du bar och tyckte du var fräck
ja, du var alla brudars skräck
men skål på dig, skål på dig vår Balthasar!
Jag minns de skador som du fick,
din tid på lasarettet.
Du snodde sjukhussprit, sa ”drick!”
Där hade vi en hemlig fest
tills jag, som var din hedersgäst
blev alldeles från vettet
och vi upptäcktes i ett kick.
Jag slängdes ut i sorgligt skick,
men skål på dig, skål på dig vår Balthasar!
Nu är vi äldre båda två,
vi gamla vapenbröder.
Du drack för mycket redan då
och jag var inte bättre jag.
Jag har dock bättrat mig idag
men du min vän, förblöder.
Det gör mig ont att se dig så,
men du vill inte höra på
så skål på dig, skål på dig vår Balthasar!
Upp
Tigertankar
Jag tar tre, fyra steg innan jag vänder.
Aristokrat var jag i min natur.
Av stål de muskler under pälsens ränder
som med ett enda lätt fällt en tjur.
En mängd sylvassa klor, dödliga tänder.
En härskare förnedrad i en bur.
I återstoden utav mina dagar
så råder inte längre djungelns lagar.
På andra sidan gallret står en apa
och glor på mig medan den äter glass.
Hur underbart det vore att få kapa
den apans huvud med min ena tass!
Nu får den ostörd stå och glo och lapa
sin glass i eftermiddagssolens gass.
Ja, om vi mötts i djungeln var det annat!
Jag hatar den här buren så förbannat!
Ni anar inte hur mycket jag hatar
att gå här och att aldrig va i fred!
Jag hatar skötarna och de som matar,
ni anar inte hur jag låg och led.
Jag svälter ju ihjäl ifall jag ratar,
det redan döda kött jag matas med.
En jägare ska själv jaga sin föda,
för mina klor ska bytesdjuren blöda.
Förr gick jag i den soliga Bengalen
där regnskogen omkring mig växte tät
och trädkronor var taket i tronsalen
där ingen trotsade mitt majestät.
Men så kom nationalparkspersonalen
och fångade mig nesligt i ett nät.
Så fick jag fara under skam och nesa.
Upp till den kalla norden gick min resa.
Nu får jag gå här bakom detta galler,
beskådas och begapas i min bur.
Varenda kväll när skymningsmörkret faller
så drömmer jag att jag bryter mig ur
- och sen på morgonen när jag anfaller
de nakna aporna, en blodröd skur
ska skölja ifrån uppsprättade magar
då jägaren blir åter den som jagar.
Men detta galler kan jag inte bryta,
nej inte ens jag är tillräckligt stark!
Ibland så roar jag mig med att ryta
så att det skallar över denna park.
För en sekund så får vi roller byta:
då darrar aporna för sin monark!
Men oftast går jag endast tyst och vankar,
begrundar mina dystra tigertankar.
Jag tar tre, fyra steg innan jag vänder.
En förstfödd son till vår drottning Natur.
Av stål de muskler under pälsens ränder
som med ett enda slag lätt fällt en tjur.
En mängd sylvassa klor, dödliga tänder.
En härskare förnedrad i en bur.
I återstoden utav mina dagar
så råder inte längre djungelns lagar.
Upp
Träskmarken
I en träskmark vandrar barden;
farlig stig, blott dårar tar den.
Mörka tuvor, svarta vatten,
sumpgas, irrbloss uti natten
villar barden på hans stig;
Skuttar, hoppar snabb och vig
från en tuva till en tuva.
Ugglors skepnader som ruva
han i mörka mossen anar
när han sig i mörkret banar,
mellan tuvorna som svikta
för hans kroppstyngd när han sikta
sina steg med vaksam möda
mellan gyttjepölar röda.
Om han trampar snett i valsen
smutsig gyttja upp till halsen
får vår bard, hans klagorop
hörs av ingen, varje grop
av gyttja synes bottenlös.
Varje grästuva är lös
där han över mossen flykta.
Mister barden blott sin lykta
hittar han nog aldrig vägen
och hans vandring blir en sägen
som man skrämmer barnen med:
”Gå ni ej till mossen ned
där finns gyttjegropar som
inte har nå’n botten. Om,
trots att jag er det förbjuder
ni går dit så hör, där ljuder
vilsne bardens ve och klagan.
Sorgligt slutade den sagan.”
Upp
Vintervåld
Vintervind viner
Våldet i venerna
Vaknar vårt väsen
Vill vredens väg gå
Hättorna hårda
På kängorna höga
Krigslystna krigare
Knyter dem på
Trär tunna tröjan
Tyst över huvudet
Fruktar ej frosten
Fast kölden är sträng
Tömmer till bottnen
Tystlåtet stopet
Skrålar sen vildsint
Stridbar refräng
Alla är unga
Arga atleter
Spritångor sticker
Stanken är frän
Kampsugna krigare
Rustar med knogjärn
Fram från förrådet
Fly basebollträn
Strax ska man avgå
Siktar mot centrum
Fiendens följe
Man vill finna fatt
Stjärnorna skimrar
Kämparna sjunger
Taktfast man tågar
Till drabbning i natt
Upp