Det finns vissa värden i tillvaron som är bestående. I lördags var jag till Nalen i Stockholm och såg de gamla svenska punkhjältarna i Asta Kask som nu är ute på en återföreningsturné. Jag har inte lyssnat på den typen av svensk punk på flera år men någonstans inne i min punkarsjäl väcktes något slumrande till liv när dessa välbekanta gamla tongångar skränades ut från scenen på det gamla swingpalatset.

Det är inte ofta som man är på en konsert där alla låtarna som framförs är kanonbra och ändå känner man att det är flera bra låtar som bandet missat att spela när konserten är klar. Det är bara att erkänna att Asta Kask intar en frontposition bland svenska punkband och att de är minst lika bra som många av de gamla brittiska punkband som blivit världsnamn.

En annan av mina hjältar var föremålet för en timslång dokumentär i musikbyrån häromveckan, "If I should fall from grace" handlade om den irländske folkrockikonen Shane MacGowan. Dokumentären gjorde skäl för sitt namn (som är hämtat från titeln på en av the Pogues stora hitlåtar) och behandlade huvudsakligen stjärnans nedgång, och troligtvis nära förestående fall. Glansdagarna i the Pogues på åttiotalet fungerade mest som en fond mot vilken man nu förevisade den åldrande (i förtid) MacGowans alkoholism och hur denna fört honom från de stora scenerna och en världspublik till den relativa skuggtillvaro som han numera för.

Trots denna vinkling, som andades lite av freakshow, skymtade geniet MacGowan fram emellanåt, mellan fyllehistorier och underliga infall, inte minst genom soundtracket till dokumentären som var ett av de tyngsta man kan tänka sig.

Som bakgrundsmusik till historien om Shane MacGowans liv bjöds smakprov på musik från hela hans karriär, från ungdomsåren i punkabillybandet The Nipple Erectors ( förkortat "The Nips", eftersom det ansågs stötande) till storhetstiden i the Pogues, med världshitar som "Fairytale of New York" (som nog alla känner till från Absolute Christmas-skivan) till de senaste årens råare sound tillsammans med the Popes.

Både text och musikmässigt måste MacGowan sägas tillhöra tidens främsta, och han hyllas av storheter som Elvis Costello och Nick Cave. Vetskapen om denna talang gör det extra sorgligt att betrakta det vrak som han har blivit i dag. När jag såg Shane MacGowan live i England i somras tillsammans med resterna av the Popes kunde han inte ens stå upp på scenen själv utan satt konserten igenom på en pall och sjöng.

Sorgligt nog verkar det dessutom som om många som ser MacGowan nuförtiden gör det bara för att se hur full och sliten han är. Kanske är det denna mytbildning och de förväntningar som kommer tillsammans med den, som delvis fört MacGowan dit där han är i dag. Konserten i somras kanske inte var så mycket att hänga i julgranen vad gäller scenshow, men låtmaterialet var ju detsamma och ojämförligt enastående. Ett låtmaterial som kommer att bestå långt efter att Britney Spears och Eminem är bortglömda, och långt efter att Shane MacGowans tandlösa och whiskeydränkta kvarlevor multnat i jorden.

"If I should fall from grace" är det någon som beskriver MacGowans poesi med orden "he paints with words", han målar med ord. Det är ett omdöme som även stämmer in på en av våra gamla svenska storheter, Evert Taube. Nyligen hade jag glädjen att få höra gitarrvirtuosen och sångaren Mats Klingström (som annars även är en skicklig tolkare av Dan Andersson och Leonard Cohen) framföra den stämningsfyllda "Sjösala vår" på ett sätt som lyfte fram den mycket detaljrika och målande texten och det slog mig hur väl Taube behandlar det svenska språket.

Samtidigt högstämt och trivialt låter Taube oss följa Rönnerdahls tankar från Stockholms skärgård till Genuabukten och Ligurien, över Atlanten till Argentina och ungdomsåren som cowboy och så tillbaka till Roslagen, med en lätthet som få efter honom kunnat efterlikna. Det är intressant att någon som Evert Taube, som egentligen var gammalmodig redan när han skrev sina visor, kan lämna ett så monumentalt intryck i den svenska traditionen. Men som sagt, vissa värden är bestående.

Lars Johansson

Tillbaka