Sadako 2005 – 2007
Så har då Sadako slutligen somnat in efter en tids svår sjukdom. Missförstådd, misslynt och missanpassad och inte helt handtam var hon ändå en självklar del av familjen och tillika Jennies näst äldsta råtta. Under ungdomen gjorde hon sig känd som en klätterapa av Guds nåde och kunde genomföra akrobatiska övningar som fått vilken lindansös som helst att häpna.
Nu är hon tillsammans med Hinata i den stora råtthimmel full av mörka prång där ingen ondsint juvercancer gör sig påmind.
/Sessan, Jennie och Lars
Sadako 2005 – 2007
Vilken fin bild och fina minnesord. Det är svårt när ett älskat djur, oavsett vilken sort det är, blir sjukt och går hädan. Men livet i råtthimlen är säkert fullt av allt sådant som behagar en liten råtta.
Just sånt där vänjer man sig aldrig någonsin vid
Det låter som om hon hade en hel del gemensamt med Anna Nicole som dog samma dag. De kanske ses i någon särskilt snäll himmel för missanpassade.
Kollektiva kondoleanser för mej okända husdjur har jag inte riktigt vant mej vid, ännu. Föredrar nästan att lägga huvudet på en kudde med döskallar på i stället. Men jag har inte glömt barndomens begravningar med psalmsång och blomsterkransar för överkörda katter, möss och småfåglar.
Får man önska en trevlig helg, fast ni har sorg i familjen.
Inte kul när man mister en vän vare sig det är ett djur eller en människa. Jag tror nog att hon har det bra i råtthimmelen nu.
Ja, nu har hon det bra i sin råtthimmel, utan smärta och med en hel värld att upptäcka.
Söt råttis!
Har hon klor på ”fingrarna” eller vad är det som syns. Jag har aldrig studerat en råttas tassar så ingående, därför frågan.
Åh, jag blir alldeles tårögd. Det är så fruktansvärt tråkigt när ens älskade små djur dör.
Du har mitt deltagande!
Vi hade en liten mus när jag var barn, som hela tiden rymde. En morgon satt den på lådkanten inne i byråladan med pappas strumpor. När han skulle ta ett rent par och drog ut byrålådan, knäckte han nacken på det lilla livet. Det var en sorglig dag och vi barn förbannade faderns renlighet.
Jag kan bara säga att jag vet hur det känns när ens husdjur går bort. Hundar eller katter eller råttor. Alla har sin personlighet och man tycker lika mycket om dem oavsett vad det är. Dom lämnar ett tomrum efter sig.Jag är ledsen för er skull.
Hoppas att ni har det bra ändå
Rolle
Tack för alla fina och omtänksamma ord!
Jag är lite sen, men hon var söt! Det är jobbigt när husdjuren går bort.