En av mycket få saker som skett inom kollektivtrafiken i Sverige på senare år var SL:s enhetstaxa. Det var ett lysande smidigt och prisvärt system där zonerna avskaffats och varje resa kostade blott en tjuga (18 vid förköpt biljett).
Underbart är kort säger ordstävet. Trist varar länge har Povel Ramel fyllt i, och nog stämmer det. Nu avskaffas enhetstaxan brutalt i ett nytt hårt slag mot kollektivtrafiken. Detta är ett dumt och kortsiktigt agerande. Argumenten handlar om ökad kontanthantering, vilket lätt kunnat åtgärdas på annat sätt än genom en återgång till zontaxesystemet, och intäktsbortfall.
Intäktsbortfallet borde gå att möta genom att få fler att välja kollektiva färdmedel. Under den korta period som enhetstaxan funnits ökade antalet resor visserligen bara mariginellt, men tillsammans med biltullar och åtgärder för att underlätta de kollektiva förbindelserna (här spelar SJ:s pendlarpolitik en inte oviktig roll) borde det gå att göra enhetstaxan minst lika lönsam som det krångliga zontaxesystemet. Det pratas och pratas i dessa dagar om vikten att värna miljön, men de åtgärder som vidtas är företrädesvis i annan riktning.
Enhetstaxan var orimlig. Hoppas att den aldrig återkommer. All logik säger att en resa på tiotals kilometer måste kosta mer än att ta sig från T-Centralen till Hötorget.
”brutalt”
”nytt hårt slag mot kollektivtrafiken”
Att det åter gäller det system (fast med färre zoner) som har gällt sedan SL bildades?
Du menar att systemet har varit värdelöst förutom de futtiga månader som enhetstaxan funnits?
Skärp dig.
Anonym: Enhetstaxan var det mest resenärvänliga systemet hitills. Själv förespråkar jag förvisso fri kollektivtrafik inom städerna.
Per Hagwall: Så ett system är per definition sämre för att det fått kortare tid på sig?