Att bygga vackert och ändamålsenligt behöver inte utesluta varandra. Jag skriver i Fokus om arkitekten Erik Josephson och vad vi kan lära av 1800-talets vackra och funktionella kasernbyggnader.
Att bygga vackert och ändamålsenligt behöver inte utesluta varandra. Det visar vårt militära byggnadsarv. De kasernområden som uppfördes för drygt hundra år sedan utgjorde sin tids topparkitektur. När försvaret nu åter rustas upp finns lärdomar att dra från den militära byggboom som rådde i början av 1900-talet.
Jag skriver i Nyhetsmagasinet Fokus om arkitekten Erik Josephson och vad vi kan lära av det sena 1800-talets vackra och funktionella kasernbyggnader:
Med facit i hand var det ett misstag att sälja ut dessa anläggningar. 1992 lades Hälsinge Regemente ned och Josephsons kasernbyggnader började byggas om till det som idag är Högskolan i Gävle.
Idag är det istället upprustning som gäller och den styvmoderligt behandlade försvarsmakten har ålagts att expandera i ett rasande tempo. Lokalbehovet är skriande och fortifikationsverket kämpar för att möta den nya efterfrågan. Tyvärr lever vi sedan flera decennier i en tid då byggandet präglas av estetisk minimalism, fantasilöshet och rädsla för historien. De nya byggnaderna kommer mer att erinra om försvarsanläggningar från kalla krigets slutskede än om den militära arkitekturens storhetstid. Argumenten som anförs för detta kommer att vara ekonomiska och praktiska. Det kommer att heta att det inte går att på kort tid och till låg kostnad bygga vackert och ändamlsenligt.
Då kan det vara värt att erinra sig att det Sverige som inom något årtionde lyckades uppföra ett 40-tal kasernområden som än idag hör till våra mäktigaste byggnadsminnen och alltjämt används om än inte av försvarsmakten, var mycket fattigare än vad vi är idag. Det handlar om självförtroende. Sverige skulle behöva en ny Erik Josephson.
Läs artikeln här: https://www.fokus.se/kultur/militarens-maktiga-masterverk-de-skona-gamla-kasernbyggnaderna/
Hälsinge Regemente, numera högskola, arkitekt Erik Josephson. Fotograf: Torsten Röstlund, Länsmuseet Gävleborg.