Kommer hipsterkulturen att rädda båtlivet, eller kommer båtlivet att rädda hipsters från sig själva?
Under de senaste årens seglingar har jag iakttagit en dyster utveckling. Det har tyckts som att färre och färre unga människor intresserar sig får segling och båtliv. Medelåldern bland seglarna man mött i hamnarna har verkat högre och högre, samtidigt som båtarnas genomsnittsstorlek svällt till närmast orimliga proportioner. Komforten har prioriterats framför seglingsegenskaperna. Särskilt tydligt blir detta när man iakttar hur flytande husvagnar av märket Bavaria börjat tränga ut så gott som alla andra fabrikat från marknaden, trots att det säger sig självt att man bör förhålla sig skeptisk till båtar som är byggda i en bergig landsända långt från havet.
Parallellt med denna trend har vi kunnat se en omfattande övergång från segelbåt till motorbåt, inte minst hos den medelålders befolkningen. Det är uppenbart att det är bekvämligheten som sätts i första rummet. Det är inte längre resan som är målet, utan campinglivet efter att ankaret fällts. Båten blir en flytande husvagn vars syfte är att på ett så friktionsfritt sätt som möjligt föra familjen från punkt A till punkt B. Inget ont om önskningar om en trevlig campingsemester – det sorgliga är bara att denna nya kategori båtmänniskor brukar åtföljas av en icke oansenlig dos av bristande sjövett och allmänt oskönt beteende gentemot andra sjöfarare. Nota bene, detta gäller inte alla. Jag har på mina färder också träffat på många trevliga och hjälpsamma motorbåtsförare på campingsemester.
Därför har det varit glädjande att under denna sommars seglingsäventyr kunna skönja en motsatt trend. Inte på många år har jag sett så många små båtar, IF-båtar och andra motsvarande, på fjärdar och i hamnar, de flesta bemannade av relativt unga personer mellan tjugo och fyrtio. Förhoppningsvis är det ett uppsving för det genuina seglingsintresset som vi ser.
Kanske är det de låga andrahandspriserna på båtmarknaden som gör att fler unga vågar testa på eget båtägande. När du kan få en Albin Viggen eller en IF-båt för 15-20 000 är tröskeln tämligen låg för den som vill skaffa sig en meningsfull fritidssysselsättning.
En annan förklaring kan vara att den diffusa kategori som brukar gå under benämningen hipsters nu hunnit till seglingen och båtlivet i sin oupphörliga jakt på autentiska sysselsättningar. När surdegsbakandet och microbryggandet inte längre ger den där kicken kanske båtlivet finns där som ett sista halmstrå. Det tråkiga med denna sista hypotes är att det med största sannolikhet också innebär att de rastlösa och trendkänsliga hipstermännen och deras skägg om bara några år kommer att vara lika sällsynta i hamnar och på fjärdar som de var för bara något år sedan.
En annan glädjande utveckling är att könsfördelningen bland de yngre blivit allt jämnare. Inte sällan möter man numera båtar helt eller delvis seglade av unga kvinnor, något som var mycket sällsynt för bara några år sedan. Seglingsintresset var länge, utan synbar anledning, en tämligen enkönad företeelse, vilket har varit beklagligt, dels för att en massa kvinnor därute gått miste om de fantastiska upplevelser som seglingen innebär, dels för att det slitit på många relationer där enbart den ena parten verkat genuint intresserad.
Att döma av denna sommars erfarenheter går det svenska båtlivet med andra ord en ljus framtid till mötes, tvärtemot de dystra prognoser man kan läsa om i tidningarna med anledning av de vikande båtpriserna.
En sak som dock är att beklaga är det alltjämt låga intresset för träbåtar. Gamla träbåtar slumpas i dag bort, eller säljs till utlandet där man bättre förstår att uppskatta dem. Sverige har ett rikt maritimt kulturarv som dessvärre riskerar att gå förlorat om inte en ny generation tar vid, lär sig hantverket och lägger tiden och kraften som krävs för att vårda dessa klenoder.
I det svenskspråkiga Finland har träbåtsägande blivit en statuspryl som uppmärksammats av den medvetna ungdomen. Nyländska Jaktklubben i Helsingfors arrangerar årligen den populära Champagneregattan. Vågar man hoppas att detta intresse skall sprida sig över det Åländska havet till deras svenska hipsterkollegor? Att ta sig an en träbåt vore om något en genuin sysselsättning som väl skulle utskåpa såväl surdegsbakande som ölbryggande.
Nu påstås förvisso ”hipstern” vara en utrotningshotad art, åtminstone av de som själva tillhör kategorin som brukar åsyftas. Det sentiment som konstituerar kategorin har emellertid funnits längre än begreppet varit i bruk och kommer med all sannolikhet att bestå långt efter att det dödförklarats; nämligen den nervösa viljan att passa in genom att inte passa in, att göra rätt genom att vara alternativ, att vara genuin genom att vara ytlig, aldrig anta en åsikt, ett intresse eller en klädkod utan offentliga disclaimers, och för säkerhets skull inte hänge sig åt någonting utan tillbörlig ironisk distans.
Havet förstår emellertid inte ironi, så kanske kan seglingsintresset bli deras räddning.
