En gång skrev jag en sång med utgångspunkt i en krönika som Johan Hakelius hade skrivit i Aftonbladet, om att inte blint acceptera samtidens normer och värderingar. Så här skriver Hakelius:
”Men jag undrar om inte ett av de säkraste sätten att bli utstött och brännmärkt är att överskrida gränsen till historien.
Nu menar jag inte ett vanligt intresse för historia. Det jag menar är att inte acceptera att dagens sanningar och värderingar nödvändigtvis är sannare och bättre än gamla sanningar och värderingar. Att kanske till och med hålla fast vid sådant som var norm för 50 år sedan.
Att komma ut som en människa, visserligen född i rätt kropp, men i fel tid. Att bekämpa den kvävande nutidsrollen. Att inte skämmas för att brista ut i ett gapflabb när nutidsfixerade tidningar börjar skriva ”hen”.
Författaren, poeten och kritikern Kristian Lundberg hyllar Sonetter i sin lyrikkrönika i Mittmedias tidningar:
”Det är inte bara sanslöst vackert, stringent och stramt, det är på samma gång ett bevis på att det går att skapa ett litterärt tilltal som bottnar i komplexitet.
Det är faktiskt sanslöst med vilken skicklighet Johansson låter sonett efter sonett klinga fram. Det finns en ytspänning, som vore dikten en stilla blank havsyta, läsaren insekten som glider fram utan att ana bråddjupet som när som helst öppnar sig under oss. Johansson är en helt ny bekantskap för mig, i alla fall som lyriker.
Hans ”Sonetter” (Bokförlaget Augusti) kommer vara mitt sällskap under lång tid framöver. Anmärkningsvärt. Och gnistrande vackert, inte minst när mörkret sluter sig i dikten.”
”Kanske är sonetten och den rimmade dikten en väg att gå för att poesin ska överleva. Att den som hos Lars Anders Johansson uttrycker ett ”vi” som effektfullt fångar samtiden och förankrar den i vår rika tradition som knyter samman människor och generationers öden i en omfamnande berättelse om kärleken och lidandet, det mänskliga livets egentliga element.”
Svensk Tidskrifts recensent, Peter J. Olsson spar inte på krutet när han skriver om Sonetter i Svensk Tidskrift:
”Låt mig därför börja med att säga att ”Sonetter” är ett storverk, ett mästarprov. Med denna samling av trettiofyra enstaka sonetter och åtta sonettkransar visar Lars Anders Johansson att han behärskar diktkonsten: Formen är utmärkt, innehållet sammanhängande och talar om och till djupt mänskliga erfarenheter. Detta är riktig poesi.”
Bengt Söderhäll, ordförande i Dagermansällskapet, hyllar Sonettsamlingen i Gefle Dagblad.
”I diktens form bryter Lars Anders Johansson upp ett antal av de berättelser vi länge haft bland oss, som en kanon, klassiker. Han bekräftar och kopierar dem inte i hyllningens form, utan samtalar med dem. För dem vidare.
Författaren Cecilia Persson är översvallande när hon recenserar mina sonetter i kulturtidskriften Opulens:
”Johansson behärskar verkligen den stränga sonettformens poetiska hantverkskrav. Han förmår också sätta sin djupt personliga prägel på dem. Vad som gör Sonetter läsvärd och egensinnig är den skiftande tematiken som rör sig mellan olika mänskliga känslotillstånd och historiska epoker. Det finns en snubbe som sörjer den förlorade kärleken och är bakfull och käkar pizza likaväl som bedårande sonetter med historiska och mytologiska kvinnogestalter som Salome, Eurydike, Delia, Medea och Penelope. Det är just den rikhaltiga variationen som gör diktsamlingen till en behaglig och stark upplevelse ─ tidsspannen och den frejdiga blandningen mellan högt och lågt. Det är härligt att få ta del av Lars Anders Johansson ohämmade kärlek till sonetten och den oförfalskade glädjeyran smittar av sig på läsaren.”
Fredagen den 9 mars släpps min nya diktsamling Sonetter. Det firar vi med konsert och maskerad på på Teaterstudio Lederman i Vasastan i Stockholm, i form av en klassisk maskerad. Gästerna anmodas ta med egen mask, i övrigt fri klädsel.
Tid: Fredagen den 9 mars 2018 klockan 19.00
Plats: Teaterstudio Lederman, Gästrikegatan 13, Stockholm Pris: 150 kronor (100 kronor vid förköp före den 20 februari). Klädsel: Venetiansk mask, i övrigt fri klädsel.
