Ny singel: Ligga i Loftahammar

Posted on 18 juli, 2014

Nu finns äntligen Ligga i Loftahammar på nätet!

Ligga i Loftahammar

Vi kryssade ner från Nynäs
och Bornholm var vårt mål
men vi blev lurade av SMHI
och vädergudarna gav oss mer än man tål.
Vi skulle ha fått goda vindar från nord
men ve den som tror på prognosernas ord
i sydvästlig kuling gav vi oss av
i ett hällande regn, på ett rasande hav.

Men till slut blev vinden som ryckte
och slet i seglen alldeles för svår
så vi skörade storen och focken,
i bägge slets det upp gapande sår
och när vi slog på maskin så vägrade den
och vi tvingades anropa sjöräddningen.
Vi bad om bogsering till Västervik,
men se, sjöräddningen hade en annan taktik!

Så vi fick ligga, ligga i Loftahammar…

De bogserade oss till en brygga
och först var vi tacksamma för hjälpen vi fått
men när vi duschat och gjort oss snygga
insåg vi på vilken nit som vi gått:
Loftahammar var öde som öknen och vi
sökte förgäves ett segelmakeri
och på verkstan där vi sökt assistans
möttes vi bara av nonchalans!

Så vi fick ligga, ligga i Loftahammar…

Men liksom allt annat i livet
finns det två sidor: en mörk och en ljus.
Vi började meka med motorn
och lärde oss allt ifrån grunden, allt grus
i maskineriet försvann inom kort,
och sen fanns det nöjen av en helt annan sort
som fick fyra dygns mekande att flyga förbi:
två stockholmssystrar hade lika tråkigt som vi.

De var där med sin mamma som sommargäster
tvingade från stan på familjesemester.
Det gjorde ont att höra deras klagolåt,
så snart satt vi alla i samma båt!

Och vi fick ligga, ligga i Loftahammar!

Categories: Lars Anders Johansson, Min musik

Artikelserie om kulturpolitik i Hälsingetidningarna

Posted on 14 juli, 2014

I dag publiceras första delen i min artikelserie om kulturpolitik i Hälsingetidningarna. Under fem veckor framöver kommer jag att skriva om kulturpolitikens historia, dess ideologiska utgångspunkter och dess eventuella framtid. I den första delen skriver jag om den anakronistiska användningen av begreppet kulturpolitik och att det politikområde som idag tas för givet och i den samtida debatten stundtals framställs som närmast en förutsättning för demokratin och de öppna samhället, i själva verket är en produkt av sjuttiotalet och dess långt gångna radikalism vars uttryck vi på de flesta andra politikområden velat avlägsna oss.

Men eftersom kulturpolitikens framväxt som politikområde hänger samman med begreppets framväxt är det svårt att föreställa sig en annan typ av politik på kulturens område än den redan etablerade. Detta i kombination med att kulturpolitiken främst rör tekniska aspekter av den del av kultursektorn som finansieras helt eller delvis med offentliga medel har medfört att den kulturpolitiska debatten kommit att bli en angelägenhet för de närmast sörjande. Få utanför systemet orkar eller har lust att sätta sig in i alla de teknikaliteten som krävs för att kunna föra den inomkulturpolitiska debatten på en meningsfull nivå. Detta gör också att det är enkelt för de på insidan att avfärda systemets kritiker som okunniga.

För politikerna innebär detta en obekväm sits. När socialdemokraterna på 70-talet köpte stora delar av kulturlivets lojalitet genom att kraftigt expandera den offentliga kulturbudgeten skapade de problem för kommande generationer politiker, ety den som vill ändra på något inom det rådande systemet, till exempel flytta medel från en budgetpost till en annan eller kräva att en institution som finansierats av det allmänna i årtionden skall redovisa vad man gör för pengarna, ofelbart råkar ut för en kritikstorm av närmast bibliska dimensioner, vilket till exempel Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt fått erfara.

Till skillnad från intressenterna på andra politikområden har nämligen kulturlivets representanter tillgång till såväl mediala so kulturella plattformar samt ett språkbruk av det mustigare slaget. Därför kan indragna anslag till en källarteater beskrivas i så starka termer som ett hot mot demokratin, mot yttrandefriheten, ja mot självaste människovärdet. Dess utfall underlättas givetvis av att kulturlivets företrädare dessutom åtnjuter en betydligt större popularitet än exempelvis poliser, militärer eller andra representanter för den offentliga sektorn som ofta drabbats av betydligt mer styvmoderlig behandling än kulturlivet, men sällan åtnjuter samma mediala genomslag.

Categories: Åsikter, Kultur, Lars Anders Johansson

Med anledning av ”bröstkuppen” den 3/7

Posted on 12 juli, 2014

Bröstkuppen

Svensk politik är ofta ganska trist
jag menar: hur kul är ekonomi?
Allt går så trögt i en demokrati
och slutar med en kompromiss till sist.

Nej, bättre med förslagenhet och list
än tröstlöst harvande i ett parti.
Då föredrar jag mediefrieri
med bara bröst som Femenaktivist.

”För brösten är vårt enda vapen”, sa hon
och underkände så demokratin.
Men varken Romson eller Fridolin

har lyft ett finger, och till hösten ska hon
visst kandidera till vårt parlament
tack vare brösten, som gjort namnet känt.

Lars Anders Johansson

Categories: Åsikter, Lars Anders Johansson, Lyrik

Skriver i Jönköpings-Posten om behovet av en ny bildningsrörelse

Posted on 8 juli, 2014

Inspirerad av ett antal seminarier under politikerveckan i Visby skriver jag i Jönköpings-Posten i dag om uppkomsten av en ny bildningsrörelse i Sverige och om det skriande behovet av en sådan. Den funktionalistiska utilitarismen har alltför länge präglat vår syn på utbildningens roll för samhället och för individen, vilket skapat ett land av stuprörstänkande och fackidioter, utan insikter om helhetens beskaffenhet eller vad man sysslar med inom andra fackområden.

Det humanistiska bildningsidealet behövs mer än någonsin i en tid då tillgången på information inte motsvaras av förmågan att sovra.

Categories: Åsikter, Kultur, Lars Anders Johansson

Skriver om fotbollslyrik i Populär Poesi

Posted on 7 juli, 2014

I senaste numret av tidskriften Populär Poesi skriver jag om supportermusik och fotbollsrelaterad lyrik. Nu finns artikeln äntligen att läsa på nätet.

Att skriva typiska supportersånger, det vill säga sånger avsedda att hylla det egna laget alternativt att häckla motståndarna, är en delikat konst i sig. Få genrer är så fyllda av plumpheter och pekorala misslyckanden som just idrottssångerna. Ibland kan den bristande självdistansen fylla en funktion, ibland kan den uppfattas som charmig naivitet, men oftast blir det bara dåligt. Nyckeln till framgångsrikt författande av supportersånger heter i de allra flesta fall självdistans och humor.

Categories: Fotboll, Lars Anders Johansson, Lyrik

Bildningsidealet i Almedalen

Posted on 1 juli, 2014

I förmiddags modererade jag ett seminarium om bildning hos svensk Scenkonst i Almedalen. Bildningsfrågan är precis som kulturpolitiken knappast någon valvinnare, så det är extra glädjande att ett flertal organisationer valt att lyfta bildningsperspektivet i olika evenemang under årets Almedalsvecka. Bildningsfrågan skär rakt genom blocken och partierna som präglade av först funktionalistiskt nyttotänkande och sedan av postmodern relativism övergivit det traditionella västerländska bildningsidealet för årtionden sedan.

Kanske är det därför naturligt att den nya bildningsrörelsen uppstått företrädesvis i det som förr brukade kallas för civilsamhället, innan den korporativa staten lade sin kvävande hand över det: folkbildningsförbund, föreningar och andra ideella organisationer.

Det beror förmodligen också på att politikens möjligheter att främja bildningen är begränsade, i alla fall i jämförelse med dess möjligheter att rasera det. Såväl det borgerliga bildningsidealet som arbetarrörelsens växte fram organiskt utanför de statliga institutionerna. Bildningsuniversitetets storhetstid präglades av en långt gången autonomi gentemot statsmakten.

Politikens begränsade möjligheter avslöjade sig också i politikerutfrågningen, som utgjorde seminariets tredje och avslutande del och som, föga förvånande, var den minst intressanta. Politiker som ombeds tala ombildning börjar så gott som alltid att tala om utbildning och folkbildning, medan politiker som ombeds tala om utbildning alltid undviker att tala om bildningens betydelse.

Denna ovilja att tala om bildningsideal i dag är resultat av en häxbrygd bestående av lika delar modernistisk nyttokult och postmodern dekonstruktivism – enligt vilken upprättandet av hierarkier på kulturens område är omöjligt eftersom allt är subjektivt. Därav den besynnerliga situationen där vi accepterar tanken på att staten skall avgöra hur vuxna människor fördelar sin föräldraledighet mellan sig men vi blir vansinnigt upprörda vid blotta tanken på att någon kan påstå att en bok är bättre än en annan.

Men bildningens själva väsen utgörs av upprättandet av sådana hierarkier. Det finns verk som är bättre och viktigare än andra. Det finns kulturyttringar som kräver större förförståelse än andra för att kunna tillgodogöra sig. Precis som på tillvarons alla områden går det att förkovra sig, vidga sina horisonter, bygga synteser och dra slutsatser. Bildning är ett ideal som vidgar medvetandet och ger den enskilde större handlingsfrihet.

Detta ideal är enligt de sociala ingenjörerna och de statsindividualistiska politrukerna överflödigt eftersom politiken kan säkerställa en dräglig tillvaro för var och en, utifrån statistiskt bevisade föreställningar om människors behov. Enligt postmodernismens profeter är detta ideal likaledes överflödigt eftersom hierarkier bara kan upprättas av den enskilde. Var och en måste uppfinna hjulet på nytt.

Förespråkarna av dessa ideal brukar dock förbluffande ofta själva ha vinnlagt sig om att skaffa sig bildning enligt traditionellt mått. De skulle med andra ord kunna jämföras med de samtida arkitekter som ritar fyrkantiga brutalistiska lådor åt andra att bo och verka i, medan de själva bor i pittoreska traditionella villor med klängrosor eller pampiga sekelskiftesvåningar med högt i tak. Såväl bildnings som traditionell arkitektur är en lyx som dessa elitister inte unnar sina mindre bemedlade medmänniskor.

Den tidiga arbetarrörelsen visste att vägen till ett jämlikt samhälle inte bara gick genom att förbättra arbetarnas ekonomiska situation utan även genom flit och förkovran på bildningens område. I dag är det förhållandevis enkelt för den som verkligen vill att förbättra sin ekonomiska situation. För den som kommer från ett obildat hem är det desto svårare att höja sin bildningsnivå i en tid när bildningsidealet lyser med sin frånvaro inom både kultur- och utbildningspolitiken.

Categories: Åsikter, Kulturarv

Intervjuad om kulturpolitik i Svenska Dagbladet

Posted on 30 juni, 2014

I dag inleder Svenska Dagbladet sin granskning av valets glömda politikområden. I den första artikeln är jag intervjuad om kulturpolitiken och försöker förklara varför kulturpolitiken inte är och knappast kommer att bli någon valvinnare. Möjligen går det att förlora val på kulturpolitiken, om man lyckas vända den röststarka kultursektorn emot sig.

Categories: Åsikter

Almedalsvisan

Posted on 25 juni, 2014

På söndag börjar politikens rosévinsstinna branschmässa på Gotland, där politiker, mediefolk och lobbyister under åtta dagar smörjer kråset på allmänhetens bekostnad.

Redan nu går det att lyssna på min nya singel, som släpps på Youtube i dag och Itunes och Spotify inom kort!

Almedalsvisan

Flest soltimmar i Sveriges land
har Visby vid Östersjöns strand
där rosor och medeltidshus
badar i sommarsolljus
En gång om året så tar
de folkvalda väskan och far
till stan där man har rest en mur
mot de utanför, eller hur

Är du politiker är
det självklart att du är där
en vecka och smörjer ditt krås
på våran bekostnad förstås
och alla trängs i en hord
runt Niklas Svenssons bord
där alla bugar i takt
det kallas för väljarkontakt

Låt oss skåla för demokratin
och för gratis snittar och vin
porlande, syrligt och svalt
som någon annan betalt

Om du är en PR-konsult
då får du jobba för fullt
men det är ett tacksamt kneg
du reser för kundernas deg
- Man måste synas, alla är där
det är värt varje krona, jag svär
att sedan ingen alls kom
till seminariet, bryr ingen sig om

Låt oss skåla för demokratin
och för gratis snittar och vin
porlande, syrligt och svalt
som någon annan betalt

Är du med i ett ungdomsförbund
sliter du nog som en hund
sprider flygblad för att sen till slut
få göra sexualdebut
på ett liggunderlag på ett golv
ihopklämd med kanske tolv
andra som gör samma sak
tur att det är högt i tak

Låt oss skåla för demokratin
och för gratis snittar och vin
porlande, syrligt och svalt
som någon annan betalt

Och om du är journalist
ackrediterad, javisst
Presskonferens en gång om dan
och sen kan du röja på stan
du skriver listor om vem som är
snyggast och vem som klär
sig bäst, det är högst relevant
för politiken är ointressant

Låt oss skåla för demokratin
och för gratis snittar och vin
porlande, syrligt och svalt
som någon annan betalt!

Categories: Åsikter, Kultur, Lars Anders Johansson

Skärgården ligger öppen för alla som vill

Posted on 23 juni, 2014

Nyss hemkommen från traditionellt midsommarfirande i skärgården snubblar jag över Björn Wimans betraktelse över traditionella midsommarfiranden i skärgården i Dagens Nyheters kulturdel. Det är ett i många stycken lärt och intressant kåseri. Särskilt träffande är jämförelsen mellan Horace Engdahls nya folklighetssträvanden och Evert Taubes livslånga längtan efter erkännande av den verkligt fina kultureliten, det vill säga Svenska Akademien.

Medan Taube längtade efter en plats vid de adertons bord längtar Engdahl efter folkets erkännande och kärlek. Med tanke på den svenska offentlighetens kändisfixering tycks utsikterna för Svenska Akademiens ständige sekreterare att nå ut till populasen större än Evert Taubes utsikter till erkännande bland dåtidens verkligt elitistiska kulturelit – ju populärare Taubes visor blev desto längre från Akademien hamnade han.

Dock funderar jag över avslutningen. Wiman konstaterar att midsommarens symboliska betydelse för skärgården är stor, liksom skärgårdens betydelse är stor för bilden av det svenska midsommarfirandet. ”En midsommar i skärgården är inte en kliché för alla” konstateras redan i rubriken, underförstått att här föreligger ett problem. Artikeln avslutas:

”De flesta svenskar har aldrig gått på kryss i Furusund, valsat över Sjösala äng eller sett fjärden ligga blank som ett nybonat golv. För dem är allt detta fortfarande fantasier från ett terra incognita. Det sägs att 70 procent av invånarna i dagens Stockholm aldrig ens har satt sin fot i skärgården.”

Detta påstående lämnas okommenterat, men läsaren lämnas med känslan av att någonting inte är som det ska, att 70 procent av Stockholmarna lämnats utanför, exkluderats. Genast får sillen och nubben en bister bismak: har jag unnat mig något som inte är alla förunnat? Har jag genom detta rentav bidragit till att upprätthålla en falsk bild av hur midsommarfirandet egentligen ter sig? Borde jag ha stannat hemma?

Det är inte helt ovanligt i den svenska samhällsdebatten att man resonerar som Wiman tycks göra: om inte alla deltar är det någonting som är fel. På söndag bryter Almedalsveckan ut i Visby – politik- och PR-branschernas årliga branschvecka då politik-, medie och PR-eliterna samt diverse hangarounds reser till Gotland för att knyta kontakter, opinionsbilda eller äta och dricka på andras bekostnad. Det hela erinrar därvidlag inte så lite om andra branschmässor, till exempel bokmässan i Göteborg.

I samband med Almedalsveckan brukar det resas synpunkter från de som anser att företeelsen är exkluderande, ja rentav odemokratisk, eftersom alla samhällsgrupper inte är proportionerligt representerade. De höga boendepriserna anförs som ett argument, liksom även att evenemanget är förlagt till en ö, vilket försvårar dit- och hemresan. Likväl lyckas hundratals ungdomsförbundare med små eller inga ekonomiska resurser ta sig dit varje år, sovandes på liggunderlag på gymnastiksalsgolv eller i tält på campingplatser. Även många representanter för den intresserade allmänheten lyckas ta sig dit genom att boka in boende en bit bort för att slippa ockerhyrorna innanför ringmuren. Att resa med färjorna från Nynäshamn kostar inte många hundralappar. Den som verkligen är intresserad av att åka kan komma undan med ytterst blygsamma utgifter.

Samma sak gäller midsommarfirande i Skärgården. Att 70 procent av Stockholmarna aldrig tagit sig ut till den vackra arkipelag som jag och Björn Wiman njuter av betyder inte nödvändigtvis att de är utestängda därifrån. Man behöver inte vara rik för att ta sig ut i skärgården. Att resa från Stockholms innerstad till Finnhamn med Waxholmsbolaget kostar 130 kronor fullt pris, väl framme kan man hyra tältplats för 120 kr natten. Vill man inte bo i tält kan man hyra en fyrabäddsstuga för under tusenlappen. Att 70 procent av Stockholms befolkning inte besökt skärgården beror således inte på att de inte har råd.

Det unika med den svenska skärgården är inte att den skulle vara svårtillgänglig och förbehållen ett exklusivt fåtal, utan att den ligger öppen för alla och envar. Tack vare allemansrätten och den utbredda friluftskulturen har naturen gjorts tillgänglig för alla som önskar besöka den. Du får ströva och tälta på de flesta öar.

Sverige är också ett av få länder där båtliv inte är ett exklusivt överklassnöje utan tillgängligt för breda samhällsgrupper. Också här spelar allemansrätten en avgörande roll – tack vare den har det funnits tillgång till en mängd öar och skär att lägga till vid och utforska – men det beror också på att båtlivet tidigt inkorporerades i den utbredda frilufts- och frisksportsrörelsen. 1942 lanserades den Nordiska Folkbåten, ritad 1942 av Tord Sundén som vinnande bidrag i den tävling som Svenska Seglarförbundet utlyst redan på 30-talet. Det uttalade syftet var att ta fram en båt som var så enkel och billig att bygga att vanligt folk skulle ha råd med den. Många byggde också sina egna folkbåtar i samma anda som den samtida egnahemsrörelsen.

Att köpa en egen båt är i dag så pass billigt att nästan alla har råd med det. För 10 000 kronor kan du köpa en begagnad Albin Viggen med fyra kojplatser och ta med dig hela familjen ut på fjärdarna. Är du inte intresserad av det stora ansvar och myckna arbete som följer med båtägande finns ett väl utbyggt kollektivtrafiksystem som bekvämt och billigt tar dig till en lång rad destinationer i skärgården, varav många dessutom erbjuder traditionella midsommarfiranden som är öppna för allmänheten.

Stockholms skärgård ligger med andra ord öppen för den som så önskar, med eller utan båt. Att många Stockholmare aldrig besöker den är kanske synd men beror i alla fall inte på att de skulle vara utestängda därifrån. Det kan rentav vara så att de har andra intressen.

Categories: Kultur, Kulturarv, Segling

Skriver i Minerva om tystnaden som breder ut sig i Sverige

Posted on 17 juni, 2014

I dag skriver jag i den norska tidskriften Minerva om likriktningen som breder ut sig i den svenska samhällsdebatten. Den så kallade åsiktskorridoren blir inte bara trängre och trängre, taket blir även lägre och lägre, samtidigt som trösklarna höjs.

”Dette synes å ha blitt en selvforsterkende prosess. Borgerlige avislesere tenderer til å hoppe over de politiserte kultursidene, noe avisredaktørene tar til inntekt for at det bare finnes etterspørsel etter politisert kulturjournalistikk. Konsekvensen blir et kulturlandskap og en kulturdebatt der ingen utfordrer merkelighetene fra ytterste venstre.

Sosialdemokratene og Moderaterna betaler prisen i form av tapte stemmer. Men vi betaler alle gjennom en meningskorridor som ikke bare blir trangere, men hvor også takhøyden senkes. Stillheten brer om seg.”

Categories: Åsikter, Kultur, Lars Anders Johansson