I somras satte folkhemsterroristerna i AFA-Uppsala upp affischer i staden där de utlyste en belöning om 500 kronor och ett knogjärn till den eller de som spöade upp en namngiven 18-årig pojke som påstods vara nazist. Tilltaget, som av Uppsalapolisen betraktas som mycket allvarligt, fick en hel del uppmärksamhet i medierna och företrädare för samtliga riksdagspartier i Uppsala gick ut och fördömde affischmakarna.

För ungefär en månad sedan förgiftade någon maten på restaurangen i Näringslivets hus i Stockholm, där bland andra företrädare för Svenskt Näringsliv äter sin lunch. Ett hundratal personer förgiftades med sällsynta shigella-bakterien varav fem personer blev så illa däran att de fick läggas in på sjukhus med dropp.

Ledningen inom SSU Stockholm såg detta som ett utmärkt tillfälle till ett politiskt utspel. I ett pressmeddelande någon dag efter att matförgiftningen blev känd utlovade man en bukett rosor till den som genomfört attentatet. Man undrar om Stockholmspolisen kommer att se lika allvarligt på denna uppvigling som Uppsalapolisen gjorde på affischeringen.

Efterhandskonstruktörerna i SSU försöker nu rättfärdiga sitt smaklösa utspel genom att påstå att det hela rörde sig om ironi. Uppenbarligen har de samma skeva uppfattning om ironibegreppet som Alanis Morissette

Ännu bättre blir det när representanter för förbundet hävdar att syftet var att "synliggöra det absurda i den nutida medialogiken." Det som synliggjorts med all önskvärd tydlighet i det här sammanhanget är det absurda i den nutida politiska ungdomsförbundslogiken. Hyser SSU månne mindervärdeskänslor gentemot stenkastarna längst ut på rättshaveristkanten eftersom de vill tillgripa samma metoder?