”Jag gillar din trendiga klädsel” sade kollegan och pekade mot den nonchalant nedknölade sidennäsduken i bröstfickan på kavajen. Det var säkerligen menat som en komplimang. Men hur smickrande är det egentligen att antagas följa med strömmen, osjälvständig som ett rö för vinden. För det är väl själva innebörden i begreppet trendig? Såvitt man inte själv har skapat trenden förstås och fått alla andra att följa efter. Frågan är emellertid om man kvalificerar sig som trendig om man själv är trendsättaren?
Min favoritbok på modeområdet är Alan Flussers fantastiska Dressing the man: Mastering the art of permanent fashion. Undertiteln ger en fingervisning om åt vilket håll jag själv strävar när det kommer till mode, ett permanent mode, som står sig genom trendernas fluktuationer. Det som vi idag uppfattar som klassiskt herrmode etablerades någon gång på 20-30-talen och har i stort sett stått sig sedan dess.Nya plagg har tillkommit, framförallt i samband emd världskrigen, men huvuddragen har varit detsamma.
Det finns åtskilliga fördelar med det permanenta förhållningssättet till kläder: i och med att man satsar på tidlösa ”säkra kort” löper man ytterst liten risk för att ens kläder ska så att säga ”gå ur tiden”. De klassiska plaggen står sig, oavsett modets svängningar. Det innebär också större möjligheter att satsa på kvalitetskläder som håller länge, eftersom man inte behöver byta ut sin garderob två gånger per år för att följa med lämmeltåget. Det innebär också ekonomiska fördelar. Sven-Bertil Taube, som alltid varit en av det permanenta modets främsta ambassadörer i vårt land, har berättat om hur hans son kommit och bett att få låna hans gamla sextiotalskavajer när de helt plötsligt blivit moderiktiga.
Baksidan av det permanenta förhållningssättet är att ens klädstil ibland råkar sammanfalla med vad som är trendigt för stunden. Helt plötsligt omges man vart man går av välklädda personer och en kort stund tror man att den goda smaken har fått ett allmänt uppsving – innan man går förbi en MQ-butik och upptäcker att det är en modenyck bland andra, för tillfället omfamnad av de osjälvständiga sam snart lagt den bakom sig för någon annan trend. Ytterligare en aspekt av detta är att man när trenden ebbat ut riskerar att betraktas som hopplöst passé: ”Åh, går han runt i en sån där, de var ju inne förra våren”. Minnet är kort. Att man bar samma plagg också förrförra våren är det ingen som kommer ihåg.
Dessa nackdelar är dock försumbara i förhållande till fördelarna med det permanenta modet. Det permanenta modet borgar för kvalitet, och passform på ett sätt som bara organiskt framvuxna kulturyttringar kan göra. Dagsländorna är dagsländor just för att de inte håller måttet. De modemässiga innovationer som gör det kommer däremot att absorberas in i den klassiska garderoben och kunna bäras av generationer av gentlemän.
Slutsatsen blir dock att det inte är någon vidare komplimang att bli kallad trendig, men inte heller en förolämpning. Det gäller bara att stilla konstatera att samtiden helt plötsligt har hunnit ifatt en själv, blott för att inom kort rusa åstad på nytt in i någon av alla dessa smaklöshetens återvändsgränder där agnarna sållas från vetet.
Frågan är var man ska ligga för att uppfattas som en tidlös figur. Åsikterna är tidlösa, också förstås, men man byter väl sin mobiltelefon och lite annat under tiden. Själv håller jag, i kraft av min ålder, med dig om att det dagsaktuella inte längre attraherar som det kanske gjorde i unga dar. För att få tag i dessa tidlösa och otrendiga klädesplagg antar jag att man får anlita ett skrädderi, det gjorde på sin tid salig Sten Broman, alltid samma kostymsnitt men färgerna kunde vara extremt klatschiga och allt annat än kamrersaktiga. Men den som ständigt klär sig i kostym, Churchskor och slips sticker nog ändå ut i ett land av jeansuniformer, midjelånga jackor av usel kvalité och trainers. Själv håller jag mig med ett antal accessoarer som näsdukar och halsdukar för att bryta av det alltför intetsägande. Vill du bryta av från armén av jeans så köp dig ett par riktigt snygga skor, det gör stor skillnad. Gå gärna i bruna under dagen för att till kvällen skifta till svarta i samma modell.
Hur ser du sådana som antikvitetskillen Peder Lamm och anglofilen Johan Hakelius, de verkar ha hitta sin unika stil.
Lamm och Hakelius brukar vara synnerligen välklädda, men om de har en så egen stil vet jag inte. De har väl en klassiskt excentrisk dandystil?