– Vi måste sluta tänka så traditionellt!
Hur många gånger har man inte hört denna och liknande meningar yttras. Ordet traditionellt underförstås innebära någonting negativt och bakåtsträvande. Den som tänker traditionellt förutsätts vara inskärnkt och bakåtsträvande, medan den som tänker icke traditionellt då enligt samma logik blir framåtblickande, öppen, nydanande.
Inget kunde vara mer fel. Detta vanligt förekommande men oreflekterade yttrande rymmer, utöver en enorm självöverskattning, ett fullständigt missförstånd kring hur traditioner fungerar. En tradition är både framåt och tillbakablickande. Den utvecklas över tid och är ingalunda det museiföremål som kritikerna vill få det till.
Vilken folklivsforskare som helst kan vittna om att det som vi idag upplever som urgamla traiditioner inte har mer än några årtionden på nacken i sin nuvarande utformning, och med största säkerhet kommer att se helt annorlunda ut om ytterligare några årtionden.
Tradition och framsteg står inte i något motsatsförhållande. Snarare skulle man kunna säga att en tradition som inte utvecklas är en död tradition. Så länge den är i bruk utvecklas de En tradition förutsätter framåtskridande och framsteg i sin tur förutsätter kontinuitet, en ackumulation av kunskap att bygga vidare på.
Att tänka traditionellt torde alltså innebära att man tar med sig det bästa av det som varit och anpassar det till de rådande och kommande förhållandena, ett ganska sunt sätt att tänka med andra ord.
Att inte tänka traditionellt kan naturligtvis ha sina poänger vid vissa givna tillfällen. När allt kört fast och man måste starta på ny kula. Dessa tillfällen är emellertid lätträknade. Vanligtvis behöver vi inte uppfinna hjulet på nytt. Vanligtvis har vi nytta och glädje av de landvinningar som gjorts av våra föregångare.
Den som av rädsla för att uppfattas som traditionell vändert det förflutna ryggen frånhänder sig därmed en enorm bank av kunskap och erfarenheter att bygga vidare på. Det räcker med att överföra synsättet till naturvetenskapen för att inse hur löjligt det är.
Sedan modernismen bytte skepnad från uppror till överideologi och avantgardets ständiga strävan efter förnyelse blev normerande har det traditionella sättet att tänka försvunnit från den offentliga kulturen och inte minst ur populärkulturen. Varje generation ska uppfinna hjulet på nytt.
Den kumulativa synen på kunskap och på kulturell förkovran är så gott som bortblåst. Sanningen är att vi inte måste sluta tänka traditionellt, vi borde börja göra det.