När jag var på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i början av hösten bodde jag på ett hotell vid Järntorget som hette ”Comfort hotell city center”. Inte nog med att det var på svengelska, det var också ett fruktansvärt opoetiskt och trist namn. Namnet sade ingenting alls om hotellet. Det hade kunnat ligga var som helst och te sig hursomhelst. Jag kunde för mitt liv inte förstå hur de tänkt som valt att namnge sitt etablissemang på detta fantasilösa vis.

Om namnet fällde avgörandet vid bokningen av hotell skulle många svenska hotell stå tomma. Få företeelser har utvecklat en så opoetisk namnkultur som de svenska hotellkedjorna. Visserligen har hotellvärlden präglats av likriktning under lång tid, med namn som Grand Hotel, Astoria och Adlon ständigt återkommande. De var oftast uppkallade efter ett världsberömt hotell i någon metropol, vars namn från början hade en poetisk klang som de andra ville efterlikna. De senaste decennierna har den trista namngivningen av hotell emellertid helt gått över styr. De stora kedjorna är de stora syndarna på området.

Vem vill egentligen bo på ett ställe som heter ”SAS Radisson Royal Viking” eller ”Connect Hotel Stockholm” eller ” Park Inn by Radisson Solna” eller ” Radisson Blu Royal Park Hotel, Stockholm” för att nämna några autentiska exempel från huvudstaden. Hur tänker varumärkesstrategerna? Är detta verkligen säljande namn, eller är det så att man helt enkelt inte bryr sig eftersom gästerna kommer i alla fall?

Själv drar jag mig för att uttala dessa vederstyggligheter eftersom de ligger illa i munnen. Kanske att man skulle starta en liten proteströrelse i det lilla, mot likriktningen och tristessen och helt enkelt bojkotta de hotell som har alltför tråkiga namn. För den här typen av fantasilöshet ska väl ändå inte belönas?