Sorgekväde över ett storsegel

På förekommen anledning

O, Örtengren, min gamla stolta stor
har slutligen gett tappt för vädrets makter!
Du tålde mycket mera än man tror,
du förde mig helt tryggt till fjärran trakter.
Du förde mig till ön där gutar bor
och över Ålands hav där smäckra jakter
utskåpade oss i en tuff regatta.
Du miste inte ens en enda latta!

När storskotskenan brast på öppet hav,
mitt mellan Visby hamn och Södertörn,
vi fruktade vi skulle gå i kvav
men seglet, spänt som vingen på en örn,
höll stånd mot vinden, lade aldrig av.
Du klarade båd en och annan törn
i kulingvindars påfrestande duster
på öppna havet och längs med dess kuster.

Men på den Östra Saxaren idag
drog du din allra sista suck och brast.
En byvind av ett högst vardagligt slag
som riste både segel, båt och mast,
och när jag skönjde revan insåg jag
att du sjungit din svanesång i hast.
Du segel från en hantverkskunnig tid
nu får nåt nytt, och fulare, ta vid!

Lars Anders Johansson

11119127_10152809255812761_7204458486217272885_n