Skriver om den ökande misstron

I förra veckan skrev jag i Norrbottens-Kuriren om den ökande misstron mot det offentliga Sverige och myndigheters förmåga att skydda och tillvarata enskilda medborgares intressen. Jag beskrev om små men påtagliga förändringar i människors beteendemönster: hur de som har råd allt oftare undviker offentliga miljöer som simhallar, allmänna badplatser och bibliotek, eftersom de vill undvika bråk och stök. Människor runt omkring mig börjar prata om att försöka hitta arbete utomlands, eftersom de inte längre tror att Sverige kommer att klara av de allt större utmaningarna. Medelklassen börjar teckna privata sjukvårdsförsäkringar eftersom de ser hur landstingen dignar under belastningen utan någon ljusning. Intresset för prepping, ökar lavinartat, det vill säga kunskapen om hur man klarar sig vid en katastrofsituation. Förtroendet för såväl den politiska ledningen som myndigheters förmåga att reda ut problemen rasar.

Någon dag efter att min text publicerades sände Uppdrag granskning sitt reportage om EU-medborgare från andra länder som ockuperar privat mark och fastigheter utan att polisen eller kronofogdemyndigheten lyfter ett finger för att köra bort dem. Äganderätten existerar inte längre i Sverige. Vi har uppnått det tillstånd som Svenska Dagbladets ledarsida vid något tillfälle beskrev som ”nattvandrarstaten”, det vill säga ett samhälle där statsmakten lägger sig i alla aspekter av människors liv förutom sin ursprungliga uppgift att garantera medborgarnas trygghet och säkerhet, det lämnar man åt medborgarna själva.

Vi har de senaste åren kunnat läsa om hur människor på landsbygden lämnats åt sitt öde sedan de utsatts för stöldligor från andra EU-länder som satt i system att stjäla fordon och jordbruksmaskiner. När svenska myndigheter vid upprepade tillfällen valt att se mellan fingrarna har människor till slut valt att ta saken i egna händer. Medborgargarden har bildats och folkrättegångar har hållits. När sedan de ansvariga för denna privata rättskipning ställts inför rätta men inte de ursprungliga förövarna har rättsmedvetandet i det drabbade lokalsamhället fått sig en ordentlig törn.

Men det är inte bara i glesbygd där det är långt mellan polisstationerna som misstroendet mellan medborgare och rättsstat undergrävs. I storstädernas förorter eskalerar gängvåld och kriminalitet och polisen talar om utanförskapsområden där de kriminella gängen helt tagit över.

Statsmaktens legitimitet och dess rätt att beskatta och omfördela medborgarnas pengar vilar ytterst på dess utfästelse att sörja för medborgarnas yttre och inre säkerhet, för upprätthållandet av lag och ordning och säkerställandet av grundläggande rättigheter som äganderätten. Att staten ibland misslyckas med detta är begripligt, men när det blir allt tydligare hur myndigheterna inte ens försöker riskerar detta samhällskontrakt att så småningom att spela ut sin roll. Det är ett farligt spel våra politiker och rättsvårdande myndigheter spelar, och allt fler medborgare som vägrar spela med.

3 kommentarer

  1. Hej.
    Inga invändningar mot innehållet, och inga invändningar mot att människor försvarar sig. Eftersom du är idéhistoriker kanske du kan skriva en text om det går att stoppa och vända en samhällskollaps som den svenska, eller om den måste ske och något nytt skapas ur askan?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  2. Att alltfler svenskar väljer att flytta utomlands är tydligt. 660 000 bor redan utomlands (DN ). Permanenta utflyttningen till Portugal ökade från 2013 till 2014 med 14% (SCB). Vi börjar nu se en ”white flight” i stort format. Vet inte hur många i min omgivning som pratar om flykt, men många är det. Flera bloggar listar i dag olika länder att fly till (ett ex. är ”en mensas betraktelser”). Själv är jag på god väg att flytta mitt företag till Cypern, sälja av släktgård, säga upp olika prenumerationer och i övrigt avveckla all verksamhet i Sverige. Har blivit kallad ”svikare” av en släkting. Själv kallar jag politikerna för svikare. Dom har svikit ”samhällskontraktet”. Men nu bryr jag mig inte längre. Om 4 månader är jag härifrån, äntligen.

  3. Hej Lars Anders, hoppas du ser detta. Jag såg din artikel som cirkulerar om samhällets bristande förmåga att skydda medborgarna mot brott, som du tar upp här också, och jag undrar vad du har för lösning?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.