Häromdagen när jag cyklade till jobbet såg jag en fotgängare lappa till en cyklist med sin portfölj, ganska hårt. Cyklisten ryckte till men cyklade vidare. Det hade dock kunnat gå illa om han skulle ha tappat balansen och ramlat i gatan. På pakethållaren hade han dessutom en barnstol, förvisso tom, men det kan inte våldsverkaren ha uppmärksammat innan han svingade portföljen. Vad var det då som cyklisten hade gjort som föranledde denna orimliga våldsyttring i morgontrafiken? Han hade cyklat mot rött över ett övergångsställe. Alla fotgängare hade redan passerat och cyklisten passerade bakom den, utan fara för någon. Detta harmlösa trafikregelbrott upprörde emellertid en av fotgängarna till den milda grad att han tyckte att det motiverade ett betydligt värre brott i form av misshandel.

Den här typen av paragrafrytteri kan man iaktta ofta i just trafiken, där någons vrede över andras regelbrott får dem att begå ännu värre brott själva. Du är som trafikant skyldig att agera på ett sådant sätt att du inte utsätter dig själv eller andra för fara. Om du ser någon begå ett trafikbrott skall du inte agera polis, domare och verkställare av straffet utan agera så att trafiken flyter på så smidigt som möjligt och risken för olyckor minimeras. Ser du en cyklist som cyklar mot rött skall du inte försöka genskjuta denne för att straffa vederbörande, än mindre misshandla honom med din portfölj. Släpp förbi, även om personen ifråga gör fel.

På samma sätt är det idiotiskt att demonstrativt ligga och trycka på hastighetsbegränsningen i omkörningsfältet på motorvägen för att hindra fortkörare att komma förbi. Det är inte din uppgift som bilförare att se till att andra trafikanter håller sig till hastighetsbegränsningen. Dyker en fartdåre upp bakom dig, kör åt sidan och släpp förbi. Du skapar större trafikfara genom att dämma upp trafiken, med frustration och hetsiga omkörningar (på höger sida) som följd.

Målet för samtliga trafikanter borde vara att få trafiken att flyta så smidigt och friktionsfritt som möjligt. Det tjänar alla på i längden, även om det innebär att du någon gång får stanna för att släppa förbi en cyklist fastän du egentligen hade företräde, eller att du som fotgängare stannar för bilar fastän du egentligen har rätt att kliva rakt ut i övergångsstället. Magkänsla och en skopa folkvett brukar leda en rätt i dessa situationer.

Hindret består i att så många tycks lägga någon form av personlig prestige i att hävda sin rätt i olika trafiksituationer. Som om det vore en kränkning att låta en annan trafikant passera fastän du egentligen hade rätt. Men saken är ju den att du har ingen aning om varför en viss bilförare har så bråttom, kanske är de på väg till BB (för att ta det mest uttjatade exemplet) eller är sen till ett flyg. Tänk vad mycket trevligare vår vardag skulle vara om samtliga trafikanter istället för att halsstarrigt hävda sin rätt istället satte en ära i att få trafiken att flyta så smidigt som möjligt, för samtliga trafikslag.