Memento mori.

DÖDSDANSEN
På förekommen anledning.

Vi dansade båda med Döden du och jag.
Du dansade dåligt, jag dansade bra.

Jag dansade våldsamt och virvlande fort,
du dansade stillsamt mot pärlsmyckad port.

Vi dansade båda med Döden du och jag,
du dansade bort såsom jag skulle gjort.

Först dansar han fram, sedan dansar han bak,
han dansar efter eget tycke och smak.
Han lär dig de danser från dimmornas land
du vanmäktig följde i hans iskalla hand.
Först dansade han fram, sedan dansade han bak
och du smälte bort liksom timglasets sand.

Jag virvlade som vinden, vild och dansant

men dansen tog slut vid en dikeskant,

med en krossad axel, en lamslagen arm

och andan i halsen, dock levande, varm.

Jag virvlade som vinden, vild och dansant.

Du drog bort med Döden, din drog och din charm.

Han är den store danscharmören

som vi alla väntar på

och när han väl står där inför en

tycks vår vardag ynkligt grå.

För vissa är han allt som skrämt:

ett mörkt och farligt hot,

för andra är han mest ett skämt

eller nåt att sträva mot.

För vissa är han blott en punkt

för andra en person,
för någon något bittert, tungt,

för nå'n inspiration.

Han är den store demokraten:

skiljer inte hög och låg.

För fattighjonet, moderaten

var han det sista som de såg.

Han når dig när du minst det anar,

lien tar dig i ditt steg,

mitt i mängden där du banar

väg mot nytt och bättre kneg.

Döden är den stora klumpen

i din strupe vid vart kliv.

Dödens herre heter slumpen:

spelar tärning om ditt liv.

Om jag följde statistiken

skulle jag ha varit mos.

Var finns rättvisan, logiken

när du tar en överdos?

Var finns rättvisan, logiken

när en fager flicka flyr

bort mot fjärran, bättre riken

men man sparar en satyr?

Vi dansade båda med Döden du och jag.

Du dansade dåligt, jag dansade bra.

Jag dansade våldsamt och virvlande fort,

du dansade stillsamt mot pärlsmyckad port.

Vi dansade båda med Döden du och jag,
du dansade bort såsom jag skulle gjort.
                                                           
                                                              Lars Anders Johansson

11 kommentarer

  1. Din text känns som en visa, välformulerad och stark. Jag gissar att du har en melodi till den… det känns så.
    Det är bra att du sätter ord på dina upplevelser – jag kan tänka mig att det finns mycket som samlats på hög.
    Allt gott!

  2. Ja. Den är jättefin. Pärlsmyckad port…
    Lite Frödingkänsla i rytmen, och också i det där att du blandar det pärlsmyckade med det vardagliga som kneg.
    Det är DET jag gillar.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.