Jag berättade nyligen om min kamrat som drabbats av inbrott i hemmet. Jag noterar att Upsala nya tidning har skrivit en artikel om nidingsdådet. Läs och förfäras!
Jag berättade nyligen om min kamrat som drabbats av inbrott i hemmet. Jag noterar att Upsala nya tidning har skrivit en artikel om nidingsdådet. Läs och förfäras!
Fruktansvärt kränkande. Min väninna var med om något liknade och efteråt ville hon inte bo kvar.
Hennes trygghet var bortblåst, hon ville skaffa Kalashnikovs, rottweilers och införa handkapning i straffskalan.
Blackout: Jag förstår henne så innerligt väl, liksom jag förstår äldre tiders rättssystem som hade strängare straff för tjyvnad än för våldsbrott.
Min dotter har haft inbrott hos sej två gånger, två unga tjejer, de äger inget värdefullt, billiga smycken, utan ekonomiskt värde, men viktiga minnen; doppresent från farmor, litet gudhjärta, lika gammalt som dottern, men ger inget på svarta marknaden.
Även hennes bästa jeans försvann ur garderoben, inga andra kläder. En ny dyr joggingskor försvann, när tjuven tog hennes nya ryggsägg, dottern var tvungen att köpa nya, fast studiemedlet knappt räckte.
Usch vad hemskt. Man hoppas ju verkligen att sådant inte skall kunna hända. Och så gör det det iallafall. Kanske tur ändå att ingen var hemma.
Hannele: Fick hon inte ut något på försäkringen?
Emma: Ja, fast sånt hade de säkert koll på, det verkar ju röra sig om utstuderade skurkar.
Det var inte så mycket kronor det var fråga om, ett par tusen, vilket i och för sej är mycket för en fattig student. Lite krångligt med försäkring, för hon bor hos en kompis (som fick ersättning för sin dator).