”Det skulle aldrig hända i Spanien!”

Göran Skytte har skrivit en krönika om svenskarnas förmenta lågmäldhet som kommer mig att tänka på en kommentar från basisten i mitt band. För några veckor sedan hade vi varit i Stockholm och spelat och på tåget tillbaka till Uppsala blev jag och några bandmedlemmar inbegripna i en diskussion kring några dagspolitiska frågor vi läst om i tidningen. När samtalet pågått en stund lade sig den äldre damen som satt med oss (vi satt tre bandmedlemmar i en sån där sittgrupp om fyra säten kring ett bord som finns i vissa vagnar) i samtalet och kom med egna synpunkter. 

Hon lade sig inte i på något burdust eller påträngande sätt och trots att, eller kanske just tack vare, att hennes ståndpunkter befann sig tämligen långt från våra egna, berikades samtalet avsevärt av hennes inblandning. Inte för att jag tror att någon av oss ändrat uppfattning i själva sakfrågorna när tåget väl rullade in på Uppsala station, men det är alltid nyttigt, om parterna kan hålla samtalet på en civiliserad nivå, att få saker belysta ur perspektiv som ligger långt ifrån ens eget.

När vi stigit av tåget och skilts från damen ifråga utbrister vår basist, som är spanjor och flyttat till Sverige i vuxen ålder: "Det är det här som jag tycker är så fantastiskt med Sverige och svenskarna! Att ni är så öppna och spontana – ett sånt samtal skulle aldrig ha kunnat utspela sig på ett tåg i Spanien!"

Detta var så långt ifrån den officiella bild av "svenskheten" som nervöst politiskt korrekta åsiktsmaskiner basunerar ut via medierna att jag faktiskt blev lite ställd. Sedan dess har jag pratat ytterligare med honom om frågan och hans uppfattning är entydig: svenskar har lättare att ta kontakt med främlingar och är mer spontana i sociala sammanhang än spanjorer. Naturligtvis är inte en spanjor något statistiskt underlag, men hans djupa övertygelse och indignation inför konfrontationen med den förmenta bilden av svenskar som stela och tråkiga ger ändå vid handen att bilden inte är entydig.

Jag har aldrig upplevt svenskar som stelare eller tråkigare än människor av andra nationaliteter och jag tror att förmedlarna av denna kulturmasochistiska bild lever kvar i en förlegad föreställning om att de själva framstår som unika, lite wild and crazy genom att framställa resten av den inhemska befolkningen på det viset.

11 kommentarer

  1. Jag måste säga att jag tänker på oss som litet mer tillbakadragna än folken söderöver. På ett sätt, temperamentsmässigt. I den romanska kulturen känns det som att det är mer kutym att leva ut sina känslor. Men det behöver ju inte betyda att man är mer spontan gentemot främmande människor.

    Så kanske är vi mer spontana än vad jag har trott, när det gäller att slå sig i slang med andra. Trevlig tanke. En sak är iallafall säker – själv blir jag mycket mer spontant trevlig mot främmande människor när ljuset och värmen kommer.

  2. Intressanta synpunkter som basisten kom med. Jag tror inte heller att spanjorer är mer öppna än svenskar, men det är min subjektiva uppfattning baserad på de få spanjorer och spanjorskor som jag har träffat och pratat med. Kan nog stämma att en del svenskar vill upprätthålla myten om att andra svenskar är reserverade för att de själva vill framstå som wild and craszy i jämförelse.

  3. Jag kommer från Piteå (därav Palten). Jag bor numera i Stockholm sedan många år. Jag har alltid fått höra att Norrlänningar är tystlåtna. FEL. Åk upp till Övre Norrland och ställ Dig i en busskur. Garanterat kontakt med medresenärerna. Mina släktingar pratar mer än alla andra som jag känner från andra delar av landet, och fördenskull även mina utändska kamrater. Dock känner jag ingen spanjor.

  4. Svenskar upplever jag absolut som tillbakadragna och tystlåtna, förutom när de druckit. Har bott 14 år utanför det här landet och det är inget tvivel om det, i synnerhet i jämförelse med Fransmän och Amerikanare. Tror att de har en konstig rädsla att säga saker som inte är i enighet med den urfalska moralen som råder i Sverige och ev efterföljande mobbing.

  5. Ljudsås är vad allt numera dränks i… Lyssna på Ludvig Rasmussons kåseri på P1 så hajaru resten.

  6. Efter mer än 30 âr utomlands i fyra världsdelar, är fenoment ”tyst svensk” ett mysterium för mig. I en avlägsen by i norra Thailand en augustikväll hörs plötsligt fasansfulla vrâl frân ett gäng ungdomar : fulla svenskar. Mitt i Rom en septemberkväll vid Pantheon pâ 70 talet, skrik, skrän och spyor : en grupp svenska ungdomar. Slutet pâ 60 talet i Kitzbühl under svensk sportlov : ett helt hotell var tvunget att stänga en vecka p.g.a skadegörelser av fulla svenska turister ( privata rapporter). I Paris där jag bor nu sedan 16 âr : det är TYVÄRR allt för ofta man hör skränande fulla svenska ungdomar pâ kända mötesplatser under pâsk- och sommarloven och det gäller ALLA samhällsklasser. Dessa exempel är nâgra av hundratals som jag tycker borde INTE finnas. Ungdomar frân de flesta europeiska, amerikanska och asiatiska länder skiljer sig STARKT frân scandinaverna (svenskar o. finnar). Detta är MYCKET PINSAMT. Varför mâste det vara sâ ????

  7. Teorin om den svenska tystheten kan ha uppstatt pga att den svenska debtatten styrts och kontrollerats av politisk media. Statlig TV Radio har varit ensidig, utslatad och trakig, nagon debatt har aldrig kunnat uppsta med socialister som styr media. Pressen ar likadan, nagra mindre ytliga debatter har pa sin hojd kunnat foras. Stora viktiga debatter kan inte tas i pressen. Slapp debatten fri sa finns det ingen som kan saja att svenskar ar tysta. Svenskar ar inte vana att ungas med alkohol som i andra lander. Statlig kontroll av sprit (for pengarnas skull) och brist pa familje relationer och alternativ och avsaknad av lycka har gjort att svenskar dricker for mycket. I andra lander sa festar man tillsammans med unga och gampla i familjerna mycket mer an i sverige, darfor intas en mer moderat och ”normal” installning till sprit.

  8. Att svenskarna skulle vara tysta? Efter många års arbete i den svenska skolan håller jag inte med. Man blir döv av det skrik de högljuda ungdomarna släpper ut! Och utomlands ”gömmer” jag mig alltid när jag ser eller hör finskar eller svenskar.
    Jag tror att svenskarna (eller finländarna) har ingen vett och/eller etikett mer.

  9. Emma: Så tror jag att det är!

    Pallas: Ånyo rörande överens! =)

    Mellah: vad grundar du det på? Hur skiljer sig den svenska moralen från andras?

    Humburg: Ljudsås?

    Montmartre: Brist på folkvett förmodligen. Se min kategori med samma namn.

    Robban: Det kan inte vara hela förklaringen.

    Cleo: Det vet vi inte förrän om nio månader…

    finskan: Jag tror att du har rätt!

    Joel: Jag överväger det skarpt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.