Försvarsmaktens strategi- och utvecklingschefer Jörgen Ericsson och Michael Moore skriver idag på Svenska Dagbladets Brännpunkt om den framtdia utvecklingen av det svenska försvaret. Bakgrudnen är Försvarsmakten senaste rapport Konsekvenser av olika militärstrategiska inriktningar som lämnades till regeringen den 15 maj i år.
Artikelförfattarna värjer sig för anklagelser om att försvarsmakten återgår till ett invasionsförsvar. för så är det ju, att det värsta som många människor i Sverige idag kan föreställa sig är en försvarsmakt som faktiskt skulle kunna försvara Sverige i händelse av en invasion.
"Den som påstår att Försvarsmakten nu bör återgå till ett anpassningstänkande med förmåga att växa för att på egen hand kunna möta ett framtida ökat hot från t ex Ryssland har inte insett EU- och Natoutvecklingens säkerhetspolitiska och strategiska innebörd," skriver artikelförfattarna.
Det är nog inte där skon klämmer. Det är varken det säkerhetspolitiska läget eller den vapenteknologiska utvecklingen som framtvingar Sveriges uppsägande av sin militära självständighet. Vi har också de senaste decennierna sett hur små länder kunnat stå emot världens starkaste krigsmakter. Svaret kommer lite längre ner:
"Försvarsekonomin sätter allt snävare gränser för Sveriges rent nationella försvarsambitioner. De krav som dagens uppgifter ställer på effekt och tillgänglighet kostar allt mer. Även om minskad numerär kompenseras av högre kvalitet och effektivitet hos de enskilda enheterna, så står vi inför brytpunkter och svåra vägval."
Riksdagspartierna väljer, antiungen utifrån någon slags förlegad hippiementalitet som ger vid handen att bara Sverige står försvarslöst så kommer alla andra att sluta riga, eller på grund av ren dumsnålhet, att lämna Sverige helt och hållet i främmande makters våld.
Glädjande är dock att Försvarsmakten nu framhåller att den nationella dimensionen av försvarspolitiken behöver lyftas fram eftersom et nationella och regionala perspektivet under de senaste årens förändringsarbete hamnat i skymundan. Istället har man valt att satsa sitt krut på att delta i operationer på andra sidan jordklotet.
Det ironiska är att det kommer att vara samma människor som idag gapar högst och mest om hur onödigt försvaet är som i händelse av en krissituation kommer att gapa lika högt om hur lite som görs och hur dåligt förberett försvaret är.
Kortsiktighet är tidens melodi!
”Det ironiska är….”
Ja så är det. Ser man på det problem som dykt upp och höjer blicken så ser man var kärnan till rötan finns:
I riksdagen. Vi har tillåtit ett C-lag att ta sig in i riksdagen, ett klientel av intellektuellt undermåliga individer med obefintlig moral som utnyttjar sin position för att degenera politiken inom område efter område. Tex försvaret, skolan, rättssystemet…, mer kommer säkert. Det är alltså vi väljare som varit naiva nog att släppa in folk i riksdagen som inte känner ansvar för sin verksamhet.
Sedan kan man göra en reflektion: Beror den försämrade kvalitén på politiken och moralen i riksdagen på att allt fler kvinnor kommit in i riksdagen?? Kvinnor har aldrig förstått försvarets funktion så misstanken är stark.
Här framträder två av försvarets
främsta representanter och erkänner öppet att Sverige inte har något nationellt försvar. Om det blir kris så får ”någon annan”
försvara oss!!
Hur kan man sjunka till den nivån?? Om dessa individer hade tillstymmelse till kurage och ryggrad i kroppen så skulle de säga: ”Vi vägrar att arbeta under dessa förutsättningar vi säger upp oss med omedelbar verkan”.
Det borde samtliga skrotbehängda i HK göra. MEN det gör de inte. Därmed har de stämplat sig själva.
Peter: fövisso.
Berry: Du har många kloka synpunkiter. Dock tror jag inte att den bristande försvarasviljan har att göra med könsfördelningen i riksdagen. Riksdagsmännen verkar inte ett dugg bättre än -kvinnorna i de här frågorna.