Fredrik Strage hatar visan. Riktigt varför han gör det framgår inte, men redan 2004 gick han i Dagens Nyheter till storms mot vad han kallade ”Visträsket”. Ett flertal vissångare och entusiaster skrev svarsinlagor som tidningen vägrade att ta in. I en radiodebatt som hölls med anledning av artikeln mellan Strage och Ingrid Hogman från Visskolan i Västervik blev Strage svarslös. Han ogillar vismusik helt enkelt. Någon djupsinnig analys eller konkret bevisföring tycks inte behövas.

Nu är Fredrik Strage igång igen. Den här gången är det filmen om Cornelis Vreeswijk som riggat igång popskribentens vishat. Återigen är det anklagelserna om att ”vismaffian” ”lobotomerar” populärkulturella artister och gör dem till ”mähän”, som det hette i den förra artikeln. 2004 blev jag irriterad på Strage och Dagens Nyheter eftersom jag tyckte att det var ett lågt och ogrundat angrepp på en hel genre och att det var dålig stil att inte ta in genmälen.

Den här gången tycker jag mest synd om Strage. Han verkar ju på allvar oroad över att den hemska vismusiken ska lyckas i det uppsåt att fördärva populärmusiker och populärkultur som Strage ser för sig. Det finns tydligen en organiserad vismaffia runtom i Sverige som strävar mot detta destruktiv mål och i dess hjärta finns, framgår det av Strages text, häpnadsväckande nog samfundet Visans vänner.