Jag har alltid haft svårt att förstå mig på motorbåtsmänniskor. Visserligen kan jag se charmen i att puttra runt i en gammal välvårdad mahognybåt, ungefär på samma sätt som jag förstår tjusningen i att vackra sommardagar cruisa runt i veteranbilar. Men att för dyra pengar köpa ett vräkigt och charmbefriat plastschabrak som slukar bränsle och sprider såväl luft- som ljudföroreningar har jag ingen förståelse för. Motorbåtar kan fylla praktiska syften, men som fritidsfarkoster är de obegripliga. Vad som emellertid är ännu svårare att begripa sig på är alla dessa seglare som inte hissar segel.
Precis hemkommen från en fantastisk seglingshelg i Oxelösunds och Nyköpings skärgårdar kan jag inte låta bli att fundera över den stora mängd segelbåtar utan segel som vi mötte på vår färd. Det rådde perfekta seglingsförhållanden: strålande sol, i det närmaste platt vatten och sydvästliga vindar om 8-12 m/s. Vi forsade fram såväl på nordlig som sydlig kurs. Det var strålande segling med både läns, halvvind och kryss. Enda gången vi slog på motorn var när vi kapitulerade efter fyra försök att från norr kryssa oss in i Stendörrens trånga passage.
Det är ännu tidigt på säsongen så det var inte särskilt förvånande att få andra båtar var ute på fjärdarna. Ägnat att förvåna var emellertid att de allra flesta segelbåtar vi såg valde att gå för motor. Vissa hade inte ens seglen framme och var uppenbarligen bara ute och transporterade sina båtar, kanske med bara skepparen ensam ombord. Då är det begripligt att man går för motor.
Men de flesta av segelbåtarna som vi mötte hade segel om än noggrannt beslagna, somliga med bomkapellet på, flera besättningsmän i sittbrunnen och goda vindar, men valde ändå att gå för motor och inte hissa. Varför gör man så? Att gå för motor med en segelbåt kan vara bland det tråkigaste som finns, tillika ett enormt slöseri med bränsle. Dessutom undrar man: om man inte vill segla under gårdagens väderförhållanden, när vill man någonsin göra det?
Segling bedrivs lämpligen i natursköna nejder, till exempel denna i Oxelösund.
Det är härligt att du som jag kan förstå att man kan puttra fram med en gammal fin träbåt, vilket är underbart, numera då min familj tyvärr inte äger någon segelbåt längre. Jag som du förstår inte varför folk är ute med manskap och inte hissar segel är oförståeligt för mig då att föras fram med vinden i en fin segelbåt är bland det skönaste man kan göra. Jag funderar för övrigt undersöka om man kan hissa segel på vår träsnipa i sommar.
Känslan när vinden fyller seglen och båten skjuter fart är svårslagen. När man som igår också förunnas ynnesten att ha nästan platt vatten men god vind ter det sig fullständigt obegripligt att någon hellre väljer motordunket.
Det är löjligt att vara i land, över huvud taget!
Förvisso, men är man på havet skall man banne mig segla!