Ett dråpslag mot den smalare musiken

”Om man är stor och stark måste man vara snäll”, ungefär så lyder den dunderhonungdopade serietidningsbjörnen Bamses motto. Sveriges radio har sedan monopoltiden en fullständigt dominerande ställning i den svenska etern. Inga nya etableringar har kunnat mäta sig med SR:s tekniska och ekonomiska muskler eller starka ställning hos lyssnarkåren. Därför har den privata radiomarknaden inte heller blivit vad man önskade sig när marknaden avreglerades. Den begränsade mängden frekvenser gör naturligtvis också att helt fri konkurrens inte går att etablera.

Sveriges Radios dominerade ställning i kombination med dess public serviceuppdrag att tillhandahålla sådant som marknaden inte mäktar med har gjort att man varit nästan ensamma om den smalare kvalitetsmusiken i etern. Med åren har musikutbudet i Sveriges Radios kanaler kommit att bli allt mer likriktat. Detta i takt med att man av någon outgrundlig anledning tycks anse sig tvungna att konkurrera med de privata radiostationerna, trots att uppdraget går tvärs emot dessas intressen.

Förflackningen började i P3 och fortsatte sedan i P4, bland annat i och med att antalet musikläggare reducerades kraftigt och spellistorna centraliserades. Möjligheterna för nya och oetablerade artister att nå ut krympte ihop. Sveriges Radio började allt mer likna en renodlad promotionkanal för de stora skivbolagen.

Smalare genrer som jazz, folkmusik, visa och världsmusik hänvisades till nischprogram som Folke, Felicia och Klingan, som länge kvarstått som något slags alibin som företagsledningen kunnat peka på när det kommit kritik om att man svikit sitt mångfalds- och kvalitetsuppdrag. Nu har emellertid turen kommit också till dessa program i P2.

I en ny storstädning gör sig Sveriges radio av med ett antal nischprogram i P2 för att ytterligare strömlinjeforma utbudet. Bland de som drabbas är just Karin Kjellmans eminenta visprogram Felicia som varit en av få vägar för ny svensk vismusik att nå ut till en nationell publik.

Det är sorgligt att Sveriges Radio, och Sveriges Television valt att slå in på denna väg. Man kan fråga sig om det inte också är att såga av den gren som de själva sitter på. Fortsätter de i tangentens riktning kommer det att bli svårt att motivera varför vi ska ha public service över huvudtaget.

Eftersom även TV4 valt en liknande strategi och så gott som helt tagit bort musikinslagen ur Nyhetsmorgon, saknas idag nationella kanaler för oetablerade och halvetablerade akter. En möjlig konsekvens är en framtid tävlingsprogram som idol blir enda vägen för nya artister att nå ut till en bredare publik. Undrar om det är vad de önskar sig i radiohuset?

2 kommentarer

Lämna ett svar till Robert Huselius Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.