LILLA DÖDEN.
Snuskig sonett.
Nu rycker varje del utav din kropp,
men snart ska dina lemmar ligga stilla.
Jag ryste till när jag erfor det lilla
försynta kvidande du stämde opp.
Men än vet dina spasmer inget stopp,
du vrider dig, det ter sig riktigt illa,
men syner som den här kan lätt förvilla
och alltför snabbt är stridernas förlopp.
Se där, du slappnar av, det var av nöden!
Du skälver till en sista gång och ler
och genom kroppen strömmar varma flöden.
Du blickar bedjande mot mig om mer.
Ty har man en gång ljutit lilla döden
så vill man sannerligen ljuta fler!
– Lars Anders Johansson
Onekligen lite TVETYDIGT där…Bara FANTASIN sätter gränser, eller kanske inga gränser alls..=)
Trolda – no limits!
Trolda: Tvetydighet är mitt mellannamn!
Tvetydighet är bra och roande!
Bra.
Owe: Tack.
Jag kan bara säga att jag är imponerad… 😉 Fortsätt skriva bara!
Ika: Jag bugar och bockar mig!
Bellmaninspirerat?? Jag tycker mig höra fortsättningen på ”Glimmande nymf”. Du är bra på detta och jag gillar dit versmått:abba, abba, aba, bab
Annela: Jag bugar och bockar. Liten rättelse dock:
Rimställningen är aBBa aBBa CdC dCd – sonettformen tarvar på svenska av hävd den uppdelningen mellan manliga och kvinnliga slutrim, åtminstone vad de första åtta raderna anbelangar. De sista sex är friare för variation.