Man kan förvisso ifrågasätta trovärdigheten hos forskare som gång på gång genomskådats när de farit med osanning och använt sin forskning för att bevisa en hypotes om att hälften av jordens befolkning skulle vara djur, kvinnomisshandlare och satanistiska pedofilkannibaler.
Journalisten Jan Guillou har skrivit böcker och gjort teveprogram om häxförföljelser i Spanien och Sverige i historiskt tid, och även framgångsrikt relaterat dem till liknande företeelser i vår egen samtid.
I dagens kolumn i Aftonbladet tar han upp ett sådant fall, som förra året väckte enorm uppståndelse i media, eftersom det var en ledande feminist som skulle rannsakas, men som, allteftersom vederbörandes ”forskning” synats i sömmarna försvunnit alltmer i skymundan.
Visst väcker det frågor om vilka som egentligen kontrollerar det mediala utrymmet?
Josh har för övrigt skrivit en tänkvärd text om radikalfeministernas syn på jämlikhet.
Marcus Birro tar upp ett snarlikt ämne på sin blogg. Läs och begrunda!
Det där rabaldret hade jag helt glömt bort. Läskigt – ens minne börjar bli lika kort som mediernas!
Jag är glad för att jag inte levde på häxprocessernas tid, då hade jag med all säkerhet fått bada eller brinna.
Galningar finns det tydligen överallt….
Men jag tror ju dessa ”radikalfeminister som är manshatare” är en liten klick. Som media älskar att dra fram i brist på annan ”underhållning”.
Dessa extremfeminister har nog ingen större betydelse – kanske för dem som vill gräva upp dem, aktualisera dem -lite då och då. Påfallande ofta är det manliga journalister…
Är det nyhetstorka?
Från det ena till det andra: jag fick CD:n,jag har lyssnat: och jag ramlade inte av stolen:) he,he
Du får godkänt Lars Anders!
Robban: Ja det är det som de verkar leva på, att vårt kollektiva minne är så kort!
Bloggblad: Jag är ledsen över att jag lever i denna tid av moderna häxprocesser. Man får hålla tummarna att inkvisitorerna och visgossarna håller sig borta från mina kvarter.
Inkan: Det var då inte manliga journalister som drog ut till försvar för galningen Lundberg…
Kul att du gillade skivan!
Det borde finnas något sätt att motverka den mediala glömskan. Fast å andra sidan är det väl få av sakerna som skrivs i tidningarna som man vill lägga på minnet!
Här är en som inte alls hade glömt grejen.
Alltså, när jag såg att hon ”friades” och får fortsätta forska som vanligt,
tänkte jag
att jag borde ha fortsatt med mina studier
för det verkar som att man får göra lite hursomhelst.
Fast det kanske bara gäller inom genusvetenskap…
vad vet jag.
Och ja, jag läste Birros blogg också,
det var någon som skrev att den här diskussionen finns mest hos journalister själva.
Och det ligger något i det, det är en diskussion på en märklig nivå.
Och en väldigt märklig diskussion…jag menar…kannibaler?
Det skulle vara mycket intressantare att debattera varför reklamen går till sämre än sämst vad gäller att befästa gamla könsroller,
varför leksakerna delas upp i rosa och blått,
det är för fan värre än vad det var när jag var liten.
På sjuttiotalet, i Spanien
(som alltså var väldigt könsuppdelat och inte alls lika proggigt som Sverige pga Franco förmodar jag)
var till exempel Playmobilgubbarna och attiraljerna skapade för både pojkar och flickor.
Sist jag gick in på BR-leksaker fick jag en chock!
För nu är även dessa smågubbar uppdelade,
blått och aggressivt till pojkar,
rosa och fjantigt till flickor.
Det vore intressantare att ta upp, liksom klädkedjornas barnavdelningar.
Det är sånt som intresserar fotfolket (läs mammor och pappor som går och handlar kläder och leksaker till ungarna). När urvalet blir så snävt.
När man tvingas välja i en svart/vit värld,
helt utan andra nyanser.
Men det kanske inte är ett dugg intressant för Kannibalforskningen…suck.
lalandakid: Ja det är för bedrövligt. Snacka om att det är kontraproduktiv verksamhet de bedriver ”kannibalforskarna”!
Det är bedrövligt hur feminismen, som det förefaller, ersatts av nån slags tokfeminism påeldad av snurriga genusteoretiker.
På tal om Birro. Vad finns det att säga om dennes ”manifest”? http://www.marcusaxelsson.se/birro/