Hör ni ljudet från de öppna dörrar som slås in när förment frigjorda människor i sociala medier manifesterar sin rätt att bära shorts? Kortbyxor tycks åter ha blivit en symbolfråga, men det är oklart vad som de faktiskt symboliserar den här gången. En frihetsfråga är det inte, eftersom ingen mig veterligt föreslagit ett förbud mot sådana plagg. Det står var och en fritt att bära hur långa eller korta byxor han eller hon vill. Är det då ett uppror mot en rigid dominerande smakuppfattning som utövar ett socialt tryck på oss alla att klä oss på vis som vi egentligen inte är bekväma med? Nej, knappast. Gå ut på Drottninggatan i Stockholm en solig dag som denna och återkom sedan och berätta huruvida den…
Gentlemannens återkomst I veckans krönika i Hela Hälsingland ger jag radikalfeministerna rätt på en punkt: män är djur. Det är också därför som vi så förtvivlat mycket behöver ett gentlemannaideal. ”En mansroll som lyfter fram hövlighet, stil, höviskt uppträdande gentemot kvinnor och en ständig strävan efter kulturell förfining som eftersträvansvärda ideal. Ett ideal som gör gällande att varje man har ett eget ansvar för sin egen varelses tuktande och utveckling. De allra flesta, män som kvinnor, uppskattar en gentleman. Någon som tar ansvar i sociala situationer, som öppnar dörrar, drar ut stolar, står upp för den värnlöse och mot allmän tölpaktighet. Trots detta har gentlemannen som ideal skjutits i sank under årtionden av normkritisk spärreld. I ivern att göra upp med unkna och destruktiva…
Ibland stöter jag på missuppfattningen att folkvett i själva verket skulle röra sig om samma sak som etikettsregler, det vill säga hävdvunna uppfattningar om hur man skall duka inför en middagsbjudning, hur man håller besticken, hur man titulerar kungligheter och så vidare. Det stämmer inte, men det finns beröringspunkter. Folkvett handlar om en mer allmän typ av kunskap som bygger på respekt och förståelse för medmänniskorna men också för situationen och sammanhanget. Folkvett är det smörjmedel som får sociala relationer att funka. Tillämpningen av folkvett skiljer sig därför markant från tillfälle till tillfälle. Att framhärda med fasthållandet vid ålderdomliga etikettsregler vid uppenbart avspända tillställningar är inte detsamma som att visa folkvett. Å andra sidan har de flesta etikettsregler tillkommit och utvecklats av en anledning…
Under en intressant och givande jobbresa till Göteborg har jag fått anledning till att reflektera över traditioner och deras konsekvenser. Testade att bo på ett hotell där jag inte bott tidigare, det lilla boutique-hotellet Dorsia på Trädgårdsgatan, alldeles invid Vallgraven. Eftersom jag tidigare uppskattat Dorsias restaurang mycket tänkte jag att det skulle vara roligt att även prova hotellet. Dorsia gjorde mig inte besviken. Allt andades kvalitet och omsorg, från bäddningen av sängen och Hermestvålen i duschen till den ambitiösa och välsmakande frukostbuffén. Inredningen är tillika anslående, även om jag vid det här laget kan känna en viss mättnad över den kitschiga stil som brett ut sig inte minst i Stockholm på senare år, kanske tydligast manifesterad i en rad av F12-gruppens restauranger, som Le…
Läs: Ormar och drakar kring armar och ben Tatueringar har blivit föremål för debatt den sista tiden, i Sverige sedan en ICA-handlare på Öland krävde att en av hans sommarjobbare skulle skyla sina tatueringar på arbetstid, vilket 90-talisten ifråga tyckte var upprörande och integritetskränkande. Bland annat Smålandspostens konservativa ledarsida gav sig in i diskussionen och menade att det är självklart att skyla sina tatueringar om arbetsgivaren så kräver. Även internationellt diskuteras fenomenet, bland annat sedan amerikanska militären infört restriktioner mot tatueringar bland sina rekryter, vilket medfört ett uppsving hos tatueringsborttagningsklinikerna. Undersökningar har också visat att tatuerade jobbsökanden har svårare att få jobb än icke tatuerade dito med likvärdiga meriter. Till och med på arbetsplatser där chefen själv är tatuerad. I dag skriver jag i…
I den olidliga hettan häromdagen tog jag bilen ned på stan för att möta upp min flickvän på centralstationen. Eftersom jag tillbringat hela dagen i och kring hemmet var jag klädd i kortbyxor och tänkte att emedan det bara handlade om en kort tur fram och tillbaka så var det ingen större mening med att byta om. Så snart jag parkerat bilen på stan och klivit ur märkte jag emellertid att någonting var fel. Jag kände mig som ett överårigt barn som tultade omkring i mina kortbyxor. Det var bara en sådan keps med propeller som fattades och möjligen en slickepinne. Situationen var ohållbar. Den klädsel som kändes helt naturlig på segelbåten, på stranden och i hemmet kändes fullständigt malplacerad i staden. Jag kunde…
Det finns två sätt för en individualistisk gentleman att resa: antingen genom ett individuellt färdmedel såsom egen båt eller bil, eller individuellt i ett kollektivt färdmedel. Den bilburne har en stor frihet när det kommer till avrese- och ankomsttider. Han kan stanna var och när han vill och han kan välja att ta en omväg för att titta på något vackert eller kanske besöka en god vän.
Jag gick häromdagen till jobbet iförd den för undertecknad inte alls ovanliga kompositionen marinblå chinos, svart skjorta och grå tweedkavaj. En i alla stycken diskret och smakfull matchning. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle komma att resas synpunkter bland några av mina kollegor rörande mitt val att kombinera svart och marinblått. Det är nämligen en modemässig tumregel att inte kombinera dessa två färger.
Det finns få saker som är lika tilltalande som företag som startas av nördar, allra helst om man råkar vara en nörd själv. Apples framgångssaga är ett ypperligt exempel på det estetiska nörderiets triumf. Supernörden Steve Jobs har vittnat om att en kurs i kalligrafi var den mest avgörande för hans vidare verksamheter. När det kommer till mode är frågan om nörderi, eller djupt och innerligt engagemang som man också skulle kunna kalla det, helt avgörande.
Månadsskiftet mars-april närmar sig med stormsteg och så även skiftet mellan vintergarderoben och vårgarderoben. Jag har en längre tid gått och glatt mig åt detta faktum, ända tills det slog mig hur mycket snyggare vintergarderoben i själva verket är framför vårgarderoben. Är inte i själva verket våren en enda lång transportsträcka mellan tweeden och sommarens linnekavajer?
