Läs: Ormar och drakar kring armar och ben
Tatueringar har blivit föremål för debatt den sista tiden, i Sverige sedan en ICA-handlare på Öland krävde att en av hans sommarjobbare skulle skyla sina tatueringar på arbetstid, vilket 90-talisten ifråga tyckte var upprörande och integritetskränkande. Bland annat Smålandspostens konservativa ledarsida gav sig in i diskussionen och menade att det är självklart att skyla sina tatueringar om arbetsgivaren så kräver.
Även internationellt diskuteras fenomenet, bland annat sedan amerikanska militären infört restriktioner mot tatueringar bland sina rekryter, vilket medfört ett uppsving hos tatueringsborttagningsklinikerna. Undersökningar har också visat att tatuerade jobbsökanden har svårare att få jobb än icke tatuerade dito med likvärdiga meriter. Till och med på arbetsplatser där chefen själv är tatuerad.
I dag skriver jag i Jönköpings-Posten om hur tatueringar som tidigare varit ett subkulturellt attribut för att markera avstånd från majoritetssamhället har spridit sig i detsamma vilket förtagit deras alternativa status och samtidigt medfört en annan förväntan hos de tatuerade på omgivningens bemötande, en förväntan som omgivningen inte alltid är beredd att hörsamma.