Sällan har väl en allsvensk säsong känts så befriande att f lägga bakom sig. Ända gången under mitt supporterliv som det gått sämre för Gnaget, 2004, var ingalunda skön att lägga till handlingarna eftersom vi då hade en hel säsong i Superettan att se fram emot. Nu har vi klarat oss kvar, om än med minsta möjliga marginal.
Framtiden ligger öppen för Allmänna idrottsklubben, ingen vet hur det kommer att se ut på tränarfronten, vad de nya spelarvärvningarna kommer att innebära. Ingen vet egentligen någonting. Men ovissheten rymmer också möjligheter. Nu ser vi framåt: det kan ju i princip bara gå bättre!