Note to self: Bär aldrig kortbyxor i civiliserade sammanhang

I den olidliga hettan häromdagen tog jag bilen ned på stan för att möta upp min flickvän på centralstationen. Eftersom jag tillbringat hela dagen i och kring hemmet var jag klädd i kortbyxor och tänkte att emedan det bara handlade om en kort tur fram och tillbaka så var det ingen större mening med att byta om. Så snart jag parkerat bilen på stan och klivit ur märkte jag emellertid att någonting var fel.

Jag kände mig som ett överårigt barn som tultade omkring i mina kortbyxor. Det var bara en sådan keps med propeller som fattades och möjligen en slickepinne. Situationen var ohållbar. Den klädsel som kändes helt naturlig på segelbåten, på stranden och i hemmet kändes fullständigt malplacerad i staden. Jag kunde lika gärna ha haft en dykardräkt på mig.

Magdalena Ribbing har länge förfäktat linjen att shorts enbart är acceptabla på stranden. Som friluftsmänniska tycker jag att detta är aningen hårddraget men håller med henne om att förslappningen på området har gått alldeles för långt.

Googlar man shorts och etikettsregler verkar emellertid den stora frågan människor ställer sig inte handla om kortbyxornas vara eller inte vara utan om huruvida det är acceptabelt att bära strumpor när man har shorts. Här verkar den dominerande linjen göra gällande att strumpor till shorts är ett oförlåtligt etikettsbrott, möjligtvis med undantag för ankelstrumpor (ni vet de där löjligt låga strumporna som inte är tänkta att synas).

En motsatt ståndpunkt intas av de som letar sin inspiration från det militära. När kortbyxor ingår i uniform är det i kombination med knästrumpor. En parallell kan iakttas i bruket att bära knästrumpor till kilt. Studentföreningen Uppsjö (för reservofficerare i flottan) har i samma anda bermudashorts som attribut till sina klubblazers.

Eftersom jag är en generell motståndare till halvmesyrer lutar jag åt att detta bruk är att föredra. Dessutom är det både obekvämt och ohygieniskt att gå barfota i sina skor, och ankelstrumpor inger mig bara känslan av att ha ett par resårlösa strumpor som halkat ned. Tumregeln bör dock vara den som Ribbing förfäktar: kortbyxor hör inte hemma i civiliserade sammanhang.