Jag blir ledsen

Jag blir ledsen, genuint och uppriktigt ledsen, över att det numera tycks vara de humorlösa, hudlösa och kulturlösa som dikterar villkoren i det svenska kulturlivet. Hur ett ansett förlag väljer att vika ned sig för den gapande mobben och ställer en genial och folkkär tecknare och författare inför ett ultimatum: anpassa dig efter den politiserade tidsandan eller så blir det inga fler upplagor (trots att efterfrågan finns).

Vad är det då för brott som Jan Lööf, skapare av klassiker som Skrotnisse och hans vänner och Felix, har begått? Han har använt sig av stereotyper.

Att återge, förstärka, utveckla och utmana stereotyper är något konstnärer och författare har gjort i alla tider. Stereotyper kan vara oerhört effektfulla, för att roa, provocera eller förenkla. En stereotyp behöver inte vara något nedsättande, men kan givetvis vara det.

Oavsett vilket kan inte en konstnär eller en författare vara skyldig att återge verkligheten på ett sakligt korrekt, eller på ett med den politiska maktens, eller den gapande mobbens, önskemål överensstämmande sätt.

Jan Lööfs stereotyper måste givetvis, precis som all annan konst, kunna diskuteras, problematiseras och ifrågasättas. Vad som däremot är orimligt är att kräva att kulturen skall rensas från verk som innehåller stereotyper, nidbilder och förenklingar av olika slag.

Det är i sanning en ironi att den generation som fostrats i att ”kritiskt tänkande” är det högsta goda, väljer att använda detta tänkande till att försöka tysta och rensa ut politiska och konstnärliga uttryck som inte faller dem själva på läppen.

Att stora kulturinstitutioner och ansedda bokförlag viker ned sig för denna intoleransens ideologi säger så mycket om den feghetens och ynkedomens tidsålder som vi förmodligen bara sett början på.

Mest ledsen blir jag dock när jag tänker på den låga självkänsla som måste prägla de individer som blir så vettskrämda inför varje möte med det avvikande, med varje motsatt åsikt, med varje främmande estetiskt uttryck, att de kräver trigger warnings och ”trygga rum” för att inte behöva riskera att någonsin få sin världsbild utmanad, att aldrig behöva tänka utanför lådan, eller kanske snarare curlingstenen. Frågan är om inte det idoga sopandet av isen i själva verket är en björntjänst?

2 kommentarer

  1. Hej.

    Du kanske skulle testa att fråga eventuella censurivrare (för det Lööf utsätts för är en värre form av censur än den öppna i lag stadgade á la Sovjet) vad de anser om ’Vicke Viking’?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  2. Jan Lööf har i många av sina verk haft med personer som påminner om verkliga personer. I ”Ville” lät han till exempel Carl Johan de Geer vara rymdvarelse. I ”Pelle på planetfärd” förekommer Gudryn Schyman. I ”Ta fast Fabian” lät han Rebop Kwaku Baah stå modell för en trumslagare. Nu kräver förlaget att Baah ska bort. Kulturetablissemanget hurrar.

    Vad ska Lööf göra?

    Om han vägrar ta bort bilden stämplas han som rasist för att Baah är svart, i boken liksom i verkligheten.

    Om han tar bort bilden kommer han också att stämplas som rasist. Bara en rasist tar bort svarta som Baah och låter vita som Schyman och de Geer vara kvar. Ska Baah bort pga sin hudfärg?

    Jag hoppas att det finns något annat förlag som vågar ge ut Lööfs böcker, med bilderna intakta. Det är de värda.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.