Bondens år av Lars Anders Johansson live på TeaterStudio Lederman i Stockholm den 9 mars 2018. 

Med Thomas von WachenfeldtPelle Westlin och Jacob Tellin.

————————-

Bondens år
Text och musik: Lars Anders Johansson

När blott vintermörkret skingras några timmar varje dag
och nordanvinden viner genom märg och genom ben
när vårens ankomst blott kan skymtas darrande och svag
i fjärran bortom snön som täcker gräs och stock och sten
när vårt land har gått till vila, lika stillsam som en grav
sover björnen tungt i idet och bonden i sin gård
ty hans åker är en öken innan tjälen gett sig av
för bonden som för björnen så är vinterkölden hård

men på isarna man samlar sig till marknader och ting
över frusna sjöar ekar skratt och ekar sång
och i glädjen över mötet med allt folk från vida kring
blir vintervärlden genast ej så vrång

ty snart smälter alla isar och solen smälter bort all snö
snart brister varje knopp som länge bidat har sin tid
medan vinterns skepnader förtvina smälta bort och dö
vakna allt till liv som sovit tungt under gången vintertid
och fåglarna i flockar återvänder ifrån söder
och skogen fylls av munter fågelsång
under träden strömmar viltet till fiender och bröder
för att äta eller ätas i livets cirkelgång

sedan tjälen gått ur jorden plöjer bonden upp sin mark
och han sår den med sin vilja och sitt mod
en stenåker för honom lika vacker som en park
i vilken själve kejsaren i forntid stod

Knopparna blir blommor och blommorna blir frukt
Man får be till vädrets makter så att sommaren blir god
Med rätt mängd utan solsken och lagom mycket fukt
Så att hyllorna blir fyllda i bondens visthusbod
för när sedan hösten nalkas ser har frukten av sitt slit
Spira upp och mogna bjuda ut till skörd
Och vår odalman får lön för all sin möda och sitt flit
Liksom hans fäder före honom av samma stolta börd

För där sluter sig den cirkel som vår stolte bonde går
Där han strävar från sin födsel till sin grav
En cirkel som alltid är densamma varje år
För den man som alltid varit världens nav