Solen bor i Karlstad!

Jag bevistade nyligen Stadsteatern här i Uppsala och såg deras föreställning Solen bor i Karlstad, med undertiteln ”En liten show om Thore Skogman”. Det var en otroligt charmig liten historia som berättades från stadsteaterns minsta scen, teaterhörnan, där femtiotalet besökare kunde inta kaffe med dopp i sann Thore Skogman-anda under föreställningens gång.

Skådespelaren Nicholas Olsson berättade om sin långa och komplicerade relation till Thore Skogman. Hur han som åttaåring sett Skogman på teve och blivit frälst, men hur han alltifrån den tidiga ungdomen, då man är tvungen att visa sig häftig inför sina jämnåriga, varit tvungen att förneka denne sin idol. Ända tills han i vuxen ålder kände sig mogen och kliva fram och öppet erkänna sin beundran.

Det var en personlig berättelse med mycket värme och mycket humor. Bland annat argumenterade Olsson för att Thore Skogmans musik gjorde människor snällare – varpå han visade simultana statistiska kurvor för hur brottsligheten i Sverige ökat parallellt med att antalet Thore Skogmanlåtar som spelas i radio har minskat.

Berättelsen varvades hela tiden med sång, för vilken Olsson själv svarade, och musik, utförd av dragspelaren Pär Ulander. En hel del Thore Skogmanlåtar hans med, inte minst i det långa pottpuriet i mitten av föreställningen. Självklara nummer som ”Fröken fräken” och ”Tiotusen röda rosor”, ”Storfiskarvalsen” och ”Jämtgubben” varvades med mer okända ur Skogmans enorma produktion. (Visste ni att Thore Skogman är den enskilde kompositör som har flest STIM-registrerade kompositioner? Över 1200 låtar har karlen presterat!)

Undertecknad gladdes särskilt åt att de lyckades klämma in en stump ur ”AIK-valsen” från 1971. Om jag ska rikta någon negativ kritik mot det hela så skulle den bestå i att jag gärna sett att det vore mer musik i proportion till pratet. Man hade gärna fått åstadkomma denna proportionella förändring genom att förlänga föreställningen en aning.

I övrigt kan jag bara konstatera att det var en mycket trivsam liten show som gavs i teaterhörnan, och att det var synd att jag och mitt sällskap drog ned genomsnittsåldern i auditoriet så markant. Jag tror faktiskt att en hel del ungdomar skulle må bra av lite Thore Skogman emellanåt!

6 kommentarer

  1. Åh, så roligt! Jag måste ju erkänna att jag på intet sätt tillhör skaran av Thore Skogman beundrare, tvärtom, men det var oerhört roligt att läsa om den stackars ynglingen som var nödgad att dölja sin beundran för att inte bli retad. 🙂 Nej, Thore Skogman får vara för mig. Däremot blir jag alltmer nyfiken på Dina visor och funderar på att slå på stort och beställa en CD. 😉

  2. Oj, inte kunde jag tro att Du var ett Thore Skogman fan!

    Jag beundrar hans produktivitet mer än hans alster. En del av hans låtar innehåller ömsinta vardagsskildringar som jag kan uppskatta, kanske texterna mer än de ibland överdrivet klämkäcka melodierna. Dessutom är han en trevlig person som under årens lopp dykt upp här i Årjäng i olika sammanhang. Han hade länge ett sommarhus här i Sillerud.

  3. cleo: Jag är inte heller någon beundrare av Thore Skogman, men jag tycker att han är ett intressant fenomen.

    Självklart tycker jag att du ska beställa en skiva med mina visor! Skicka ett mail till: larsjohansson1981@hotmail.com så gör vi affär!

    Inga M: Som sagt, jag är inte direkt något Skogmanfan, men föreställningen på Uppsala stadsteater var minst sagt charmerande!

  4. Solen skiner i Karlstad, JA!!!
    Klämkäck eller ej men energisk på ett positivt sätt, och han spred ”glädje”…. t o m på idrottsarenorna. Färjestad Hockey har i alla fall fått minst en ”kampsång” av honom och då kan man kanske utgå ifrån att det var blandade åldrar på dom som sjöng,ofta och med ”energi”.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.