Klockorna, klockorna!

Gud vad jag är leds på min skada vid det här laget! Alldeles nyss råkade jag slå omkull min favoritkopp så att den krossades mot golvet. Från kampsportare med ninjareflexer till ett motoriskt missfoster som har omkull saker och slår i överallt. Oändligt tröttande.

Inte blir det bättre heller av att neurokirurgerna aldrig hör av sig om den där eventuella operationen.

Idag är det för övrigt samma datum som Victor Hugo 1831 avslutade sin roman Notre Dame de Paris och lät en annan krympling se dagens ljus, nämligen den puckelryggige Quasimodo – en särskilt kär romanfigur för oss som bor i katedralsstäder.

Klockorna, klockorna!