Och Helmut Kohl åt smör…

Att försöka reda ut vem som har rätt och vem som har fel i cirkusen som uppstått kring förre statsministerns uttalanden om olika politiker och makthavare i Erik Fichtelius dokumenterserie verkar inte lönt. Åtminstone är det inget jag tänker försöka mig på. Däremot konstaterar jag än en gång vilken sandlåda detta den politiska maktens översta skikt tycks utgöra. För oavsett om det är Persson som ljugit angående de jobb som nuvarande utrikesministern ska ha erbjudits i det förflutna, eller Bildt som ljuger när han avfärdar Perssons påstpåenden som lögner, så är detnågot oerhört löjeväckande över hela situationen.

När jag var liten levde jag i en föreställning om att vuxna människor var oerhört mogna och känslomässigt utvecklade jämfört med oss barn. Ju äldre jag har blivit desto mer har jag förbluffats över hur den där mogenheten och vuxenheten aldrig tycks infinna sig bland mina jämnåriga (säkert inte hos mig själv heller).

Barnets föreställning om de vuxnas ofelbarhet erinrar till viss mån om den slentrianmässiga uppfattning medborgaren lätt får om makthavare – trots det utbredda politikerföraktet och frossandet i skandaler baserade på smågodis eller Toblerone så föreställer man sig gärna att makthavarna är av en annan sort än oss andra, att de inte har samma futtiga känslor och bevekelsegrunder. Snarast är det väl så att skandalerna vi älskar att förfasa oss över blir så omtalade bara för att de visar på små sprickor i denna tänkta perfekta fasad.

Därför är det extra intressant när den storpolitiska världen framställs så avslöjande naket i all sin barnsliga pinsamhet som i Erik Fichtelius dokumentär. Perssons uttalanden säger mycket, både om honom själv och om hans kollegor.

Det mest surrealistiska inslaget hittills, som på någgot sätt kändes som spiken i kistan, sändes i det första avsnittet. Göran Persson berättade för Fichtelius om ett EU-toppmöte. En upprörd Helmut Kohl hade äntrat rummet och inför de församlade regeringscheferna skrikit att han var "apan i Europa". Därefter hade han satt sig ner "och började äta. Smör. Först en asiett och därefter en till. Det låg säkert tio små smörkuber på varje."

Visst såg Persson illa berörd ut när han berättade denna bisarra anekdot, men inte särskilt förvånad. Hur skulle ni själva reagera om en arbetskamrat skrikandes äntrade fikarummet på jobbet och därefter vräkte i sig två asietter rent smör? Och här talar vi om ledaren för Europas största och folkrikaste land, i ett högst officiellt sammanhang. Sandlåda var ordet.

14 kommentarer

  1. Gillade helt klart att Kohl åt smör! Smör är också godis som tyskarna uppvuxna i andra världskrigets ruiner brukar säga.

    Persson visar sig ha en rätt skön bisarr humor. Speciellt det där med att erbjuda generaldirektörsjobbet på Luftfartsverket till Bildt med hänvisning till att det vore något för en som är ”teknikglad”. Jag skratta så jag kiknade hemma i soffan. Tyckte mig se att Persson själv hade lite svårt att hålla sig för skratt när han yttrade orden.

  2. Gillar även kommentaren att Kim Jong Il är en klämkäck kille i sportdress och höga klackar och inte alls en neddrogad porrknutte! Världsklass.

  3. Göran sa något i stil med att den där mannen Bildt han är nog inte riktigt som han ska vara och inte blev det väl bättre nu när han insett att han inte blev Sveriges nya statsminister ha ha …

  4. Kan ingen hitta ett sanningsvittne till den bisarra smörepisoden – det måste finnas inspelat material.
    Jag är också misstänksam mot Clinton-historien där han och GP vänder ryggen mot kameran så att ingen kan läsa på läpparna vad som sägs. Jag tror Clinton pekade på några snygga sekreterare.

  5. Hans Bonnevier: Tackar och bockar!

    Sulan: Persson njuter nog i fulla drag nu när han själv är fri från politiken och får fritt spelrum att utdela råsopar åt höger och vänster, bokstavligen…

    Peter: Underhållning på hög nivå!

    Marianne: Förmodligen har du rätt!

    Anna: Där slog du huvudet på spiken!

  6. Underhållning, ja visst, men jag kan inte säga att GP har humor, snarare att han är en skitstövel. Men jag gillar dokumentären, då blir det svart på vitt. Att han är en skitstövel i många former.

  7. han känner sig väldigt liten,när han måste göra sig så stor i andras ögon.Han har nog inte fattat att han knyter råg i sin egen rygg genom att snacka skit om allihop ,ingen är så bra som han.

  8. han känner sig väldigt liten,när han måste göra sig så stor i andras ögon.Han har nog inte fattat att han knyter råg i sin egen rygg genom att snacka skit om allihop ,ingen är så bra som han.

  9. Jag skulle hålla för troligt att GP la in stora lass med Nivea i stället för smör – allt för att underhålla sin personlighet.

  10. SLUTA GNÄLL! lustigt hur ett litet fåtal i de här inläggen anser sig uttala en rad universalsanningar om att Persson saknar humor och skulle vara en skitstövel. Skitstövel? På vad sätt då, för att han säger vad han tycker? Ja i detta landet är det ju ett legitimt sätt för att bli både skitstövel, idiot och dödsdömd. Att vara ledare innebär i mångt och mycket att man inte kan lyssna på precis allt som alla säger (”vanliga” samhällsmedborgare), eftersom det mesta folk säger troligen är alldeles för sibjektivt, småskaligt eller urbota idiotiskt och irrelevant i sammanhanget. Gemene svenske medborgare har vare sig kunskap eller förstånd i mitt tycke (observera jag säger inte att det är så, bara så ingen skjuter mig i ryggen för det) inte mandat att uttala sig om Perssons ledarskap eller ledarskap överhuvudtaget, lika liten förmåga har de att objektivt granska och resonera. De tror sig ha en åsikt som är deras egen, men som blivit påklädd av ’det allmänna tyckandet’ alt media. Än mindre vet de vad en ledarskapsfilosofi innebär i detta sammanhang. Återigen är det min åsikt, men den är troligen sann. Finns en anledning till att de gamla grekena kallade demokratin för pöbelvälde. Man kan inte gå runt och smila och vara alla till lags såsom de flesta svenskar tycker i detta fega och konflikträdda land fullt av invånare som saknar självdistans och ständigt letar efter ett skäl till att känna sig påhoppade.
    Humor har med den egna fantasin att göra. Jag finner Perssons illustrativa beskrivningar var mycket roliga, framförallt om ”porrknutten” Kim Jong Il, eller för den delen när viktigpettern Bildt får sig en knäpp på näsan och erbjuds tjänsten på Luftfartsverket ackompanjerad av en medveten halvdassig motivering från Persson. Teknikglad!
    Mer Persson, i vardagen!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.