Biografi

Läs mer om Lars Anders Johansson på Wikipedia.

Lars Anders Johansson föddes och växte upp i Gävle, den norrländska stad som övriga norrlänningar inte vill kännas vid och som själv desperat försöker bli en del av Mälardalen. Gävle hade sin storhetstid kring sekelskiftet 1900 och har sedan dess vegeterat som industristad på dekis. Trots detta, eller kanske på grund av det, har den framfött musikaliska storheter som Joe Hill, Cat Stevens, Tomas di Leva och Håkan Hemlin (Nordman). Till denna illustra samling sällar sig Lars Anders Johansson utan att lyckas ta del av deras eventuella glans.

Uppväxten präglades, som för så många som växer upp i medelstora svenska städer, av en kombination av småstadens alla nackdelar och storstadens alla nackdelar. Bruksmentaliteten och det begränsade utbudet samverkade på ett effektivt sätt med frånvaron av natur och naturliga gemenskaper till att forma en motvilja mot det moderna samhället.

Punk

Under högstadietiden började håret växa lodrätt och Lars Anders Johansson beslöt att acceptera sitt öde och skaffade mohikanfrisyr och skinnjacka på vilken han med stor noggrannhet fäste nitar som inköpts till priset av en krona stycket. Parallellt med detta inleddes en karriär som punkmusiker, först som basist och sedermera gitarrist och sångare i en rad olika orkestrar som rönte olika stor framgång på de lokala scenerna. Namnkunnigast blev Bovver Brigade, som spelade in ett antal demoskivor och även turnerade en del i landet.

Vid sidan om punktillvaron levde vår hjälte ett hemligt liv som visdiktare. Den akustiska gitarren brukades i lönndom hemma på kammaren och visor med svenska och engelska texter framföddes utan att de någonsin nådde allmänhetens öron. En solig vårdag införskaffades en skiva med Evert Taube i en lokal skivbutik. Sångerna lärdes snabbt utantill och även det egna vismakandet tog en ny vändning.

Efter ett antal år i punksvängen kom de egna visorna på svenska att uppta alltmer tid, och vid den mogna åldern av tjugotvå år beslöt Lars Anders Johansson sig för att ta denna verksamhet på allvar. Han lämnade universitetet, där de släppt in honom trots den spektakulära frisyren, bakom sig för att på heltid studera vismusik i lilla småländska Västervik.

Taube bildÅret i Småland blev givande, inte minst för att det mynnade ut i den energiska vistrion Två Taube och en Bellman som under flera år turnerade land och rike kring med nationalskaldernas visor på sin repertoar och som även släppte fullängdsalbumet ”Varken byxor, rock eller skor”.

Hemkommen till Uppsala samlade vår hjälte en grupp musikaliska vänner omkring sig för att spela de egna visorna på svenska. Bandet hade först den smidiga benämningen ”Lars Anders Johansson och Helvetesmaskinen”, under vilken man 2004 spelade in demoskivan ”Tankar vid sängkanten” med åtta spår. Bandnamnet kortades sedermera till det något mindre fantasifulla ”Lars Anders Johansson Band”.

2006 kastades Lars Anders Johanssons värld över ända då han råkade ut för en trafikolycka och förstörde vänster axel. Sjukskrivning och upprepade operationer blev följden, och fraktur- och nervskadorna gjorde att det länge såg ut som om vår trubadur aldrig skulle kunna spela gitarr igen.

VingklipptMen skam den som ger sig. Med hjälp av ett envist sinnelag och stöttande musiker spelade man hösten 2006 trots omständigheterna in singeln ”Svärmorsdrömmen” som spelades en del i radio. Året efter kom debutskivan ”Vingklippt”, vars titel syftade på trafikskadan. Vingklippt fick fina recensioner och medförde en del medverkan i radio och teve.

2008 inleddes ett samarbete med Karlfeldtsamfundet och det lilla Uppsalabaserade skivbolaget Hemlandssånger som utmynnade i skivan ”I Fridolins spår”, vilken innehåller tretton av Lars egna tonsättningar av Erik Axel Karlfeldts poesi.

BudoarBandets sammansättning har varierat över åren. En tendens som kunnat urskiljas de senare åren är att en återanknytning till punkbakgrunden gjort sig påmind, liksom allt tydligare influenser från country och rock. Detta är inget som besvärar den eklektiske trubaduren, vars förebilder Taube och Vreeswijk gärna blandade sina traditionella influenser med den samtida populärkulturen. Den tredje fullängdsskivan ”Budoarstämning” speglar också tidigare än de föregående denna hållning.

De senaste åren har Lars också på nytt plockat upp gitarren, och börjat ackompanjera sig själv, och även om det inte kan bli som innan skadan har han gott hopp inför framtiden.