Häromdagen skrev jag på debattsiten Newsmill under rubriken De kulturkonservativa är de nya punkarna. I artikeln förfäktade jag att den kulturkonservativa hållningen idag är den enda som på allvar utmanar och ifrågasätter det kulturella och politiska etablissemanget, på samma sätt som punken och andra rebelliska strömningar under 1900-talets andra hälft gjorde. Nu tänkte jag komplettera mitt resonemang med en text om varför dagens punkare är de nya kulturkonservativa.

Visst gör det lite ont inombords varje gång man måste erkänna förtjänster hos en ärkefiende, och ännu värre när det visar sig att man står på samma sida i en konflikt. Men enligt principen ”min fiendes fiende är min vän” alternativt ”även en blind höna kan hitta ett korn ibland” (eller som en väninna till min mor en gång av misstag formulerade det: även en blind kona kan hitta ett hörn), så vill jag lyfta en debattartikel av Järnkaminernas vice ordförande Dan Blomberg.

Gårdagens derby var en avslagen tillställning. Redan på förhand kändes beslutet att lägga svensk fotbolls mest känsloladdade möte som allsvensk premiär som resultatet av ett logiskt felslut. Hörde någonstans ifrån att det var Djurgården som hade velat ha det på det viset. Varför kan man fråga sig. De djurgårdare som jag har träffat har ställt sig lika oförstående som jag.

Du kan idag läsa nio år svensk grundskola och tre år gymnasium utan att läsa en enda litterär klassiker. I ljuset av detta ter sig det ramaskri som Folkpartiets förslag på en litterär kanon (ordet användes i sammanhanget något missvisande för att beskriva en lista med klassiska verk som skulle utgöra en miniminivå för vilka böcker som skulle läsas inom ramen för svenskundervisningen) utlöste häromåret minst sagt obegripligt.

Jag uppskattar regeringens ambitioner att höja läraryrkets status. Ända sedan det kunskapsföraktande 1970-talet då flumpedagogikens teorier fick fäste på de svenska lärarutbildningarna och sedermera på skolorna har läraryrkets status successivt sänkts. Dödsstöten mot var kommunaliseringen av skolan under regeringen Persson. Nu görs åtgärder för att vända denna destruktiva utveckling. Frågan är om lärarlegitimationer är ett steg i rätt riktning.

Var tionde anställd vid regeringskansliet är en första- eller andragenerationsinvandrare. Det är fantastiskt. Det visar hur stor den sociala rörligheten är i Sverige. Du kan komma till vårt land fjärran ifrån och börja arbeta inom rikets högsta administration. Men istället för att glädjas åt detta väljer Svenska Dagbladet idag att förfasa sig över att det är så lite, jämfört med befolkningen i stort där var femte medborgare uppges ha utländsk bakgrund.