Den hetaste stridsfrågan igår på Expressens kulturfest var givetvis den om huruvida man ska sätta sig ytterst eller innerst när det finns två lediga säten bredvid varandra på bussen eller i tunnelbanan. Detta efter Erik Helmersons indignerade ledare i Dagens Nyheter häromdagen. Helmerson menar att så kallade yttersittare hotar den kollektiva trivseln genom att signalera att de om möjligt inte vill att någon skall sätta sig bredvid dem. Samt att detta springer ur enpåstått typisk svensk motvilja mot att tala med främlingar.
Så här kommer en bekännelse: jag är en yttersittare. Finns det lediga säten bredvid varandra så sätter jag mig oftast på det yttre. Anledningen är mycket riktigt den som Helmerson anger, jag vill i möjligaste mån sitta i fred. Det är nämligen inte så som Helmerson tycks underförstå i sin text, att man åker kollektivt av sociala skäl, för att man vill umgås med sina medresenärer. Man åker kollektivt för att det är det mest rationella sättet att i en given situation transportera sig från punkt A. till punkt B. Medresenärerna är i förekommande fall någonting nödvändigt ont som man får dras med. Därmed inte sagt att man skall vara otrevlig eller försvåra för sina medresenärer. Men man bör respektera varandras integritet.
Just detta med integriteten är intressant. Den personliga sfär inom vilken ett intrång upplevs som integritetskränkande variera betänkligt beroende på en rad faktorer. Den mest avgörande av dessa faktorer är antalet människor inom ett givet utrymme. Det är få som upplever sig ha fått sin integritetszon kränkt när de står packade som sillar framför scenen under en rockkonsert. Skulle någon komma och ställa sig lika tätt intill en under en vanlig dag på torget skulle det med största säkerhet upplevas som en integritetskränkning.
Samma princip gäller inom kollektivtrafiken. Om du sitter ensam i en tunnelbanevagn och en nypåstigen resenär slår sig ned på sätet bredvid dig kommer du antagligen att känna dig illa till mods. Av samma skäl, är vagnen halvfull och du sitter ensam i en grupp om fyra säten är det naturligt att en nypåstigen sätter sig på något av sätena mitt emot, inte bredvid dig. Av integritetsskäl tenderar människor att vilja sprida ut sig jämt över vagnen. Inte sällan ser man att det sitter en ensam människa i varje grupp om fyra säten. Det är inget konstigt med detta. Människor tycker om att vara i fred, också i kollektivtrafiken. Det har inte heller med någon typisk svensk rädsla för att tala med främlingar att göra eftersom såväl invandrare som turister tenderar att visa upp samma beteende.
Att sätta sig ytterst för att signalera att man vill vara i fred är således vare sig otrevligt eller försvårande. Om man däremot framhärdar när vagnen fylls på och vägrar flytta in eller släppa förbi, då är det givetvis en annan sak, liksom om man inte reser sig för rörelsehindrade, äldre och kvinnor.
Löjligaste jag har hört. Visst värnar jag min integritet, just därför undviker jag att ställa mig i mitten under konserter. Det trängs och puffas och jag som är liten förlorar all kontroll.
Att sätta sitt ytterst och vara stolt över det däremot, det är bara ohövligt. ”jag spottar på gatan, ingen såg ju”. Gör man så? Sätter man sig ytterst och lägger väskan innerst är man antagligen en sådan som ignorerar en liten tant som stiger på bussen utan någonstans att sitta.
Att folket ute i Europa inte skulle vara mer intresserade av att prata med dig kan vara för att du uppvisar ett sådant otrevligt sätt.
Vanlig uppfostran!
Vilken märklig kommentar. Vad spottande på gatan har att göra med saken framgår inte. Liksom varför man skulle ignorera en liten tant? Jag berör ju detta explicit i slutet av texten. Läs hela texten innan du rasar. Please.
Håller med dig Lars. Jag åker inte heller kollektivt främst för att konversera med andra resenärer, men jag kan sätta mig innerst ändå, eftersom jag trivs bättre på den platsen nära fönstret och inte bryr mig om någon sätter sig bredvid (om det är fullt i övrigt dvs). Jag tycker Erik brister i respekt mot de som gärna sitter ensamma, det finns väl inget att skämmas över det?
Det har att göra med uppfostran. Bara för att ingen ser, är det tillåtet då? Olika handlingar visserligen, men varför överhuvudtaget bete sig så?
Vanligtvis skriver du mkt bra, men varför kokettera över att du sätter dig ytterst och är stolt? Om du nu gör detta, säg det för guds skull inte högt! Sätt dig innerst och lägg rocken ytterst istället. Då framstår du i alla fall inte som lika ouppfostrad.
Vill man inte resa i kontakt med andra gör man bäst i att skaffa en scooter. Mer frihet, billigare än man tror, och riktigt kul.
Tycker det är värre med folk som sätter sig innerst och lägger upp väskan/rocken på yttersätet. Det om något är ohyfsat, speciellt om det redan är trångt.
I Göteborg förr var det alltid kvinnor som satt ytterst och innerplatsen tom.Nu sitter de innerst och blockerar ytterplatsen med att ha en väska där.
Jag sätter mig alltid ytterst av ett rent praktiskt skäl: avståndet mellan sätena i en normal svensk buss är inte anpassade för resenärer som är 2 meter långa. Eftersom jag inte får plats med mina ben mellan sätena, måste jag sitta diagonalt över ytterplatsen med ena benet vikt under sätet och det andra i gången, där det givetvis blir till hinder för andra ibland. Jag har dock inget alternativ om jag inte vill stå upp under resan.
Om jag vore en människa med vänsteråsikter, skulle jag antagligen känna mig diskriminerad och kränkt över detta faktum, samt naturligtvis påpeka att jag blivit osynliggjord i DN:s ledare eftersom just mitt problem inte tagits upp där. Nu låter jag emellertid det hela bero och försöker på enklaste sätt anpassa mig till den rådande verkligheten, oavsett vad vänsterns moralister tycker.