Valuta för skattepengarna

Det har klagats mycket på polisen i den här bloggen, framförallt på grund av det kontraproduktiva och ofta rent farliga arbete som bedrivs i samband med fotbollsmatcher. Det övervåld och den dåliga attityd som möter många fotbollssupportrar i kombination med bisarra påfund som att skicka räkning för polisbevakningen kring matcher till de klubbar som drivs i aktiebolagsform men inte till de som drivs av en förening gör att många fotbollssupportrar har en minst sagt skeptisk grundhållning till polismyndigheten som sådan. Därför kan det finnas skäl till at ibland balansera upp detta med positiva motbilder.

Idag blev jag uppringd av polisen på min mobiltelefon, vilket naturligtvis medförde en viss initial oro för att något allvarligt hade hänt. Det visade sig emellertid vara en konstapel som hade uppmärksammat att jag glömt stänga av ljuset på min bil som stod parkerad i ett parkeringsgarage.

– Nu har den börjat blinka, och vi kan ju inte lämna den så här, för då kommer ju batteriet att dra ur.

Turligt nog satt jag vid tillfället hemma och arbetade och kunde snabbt skynda mig iväg till garaget. Väl framme noterar jag att lyktorna redan slocknat vilket var illavarslande. Mycket riktigt. Bilen var stendöd. Inte ett ljud hördes från startmotorn. Något uppgiven såg jag mig omkring i garaget och upptäckte att poliserna var kvar. Tydligen genomförde de något slags nykterhetskontroll.

Jag frågade om de hade startkablar och de såg efter i patrullbilen men hade inga sådana. Då föreslog en av poliserna att vi skulle försöka rulla igång den istället. Plötsligt befann jag mig bakom ratten omgiven av fem storvuxna poliskonstaplar som med armkraft rullade bilen framåt. Dessvärre utan resultat. Efter ett par försök gav vi upp.

Då uppenbarade sig plötsligt en främmande småbarnsmor med ett par startkablar från ingenstans och de nu väldigt engagerade polismännen började genast mixtra med dessa. Några minuter senare hade jag fått igång startmotorn och kunde glad och lättad rulla ut ur parkeringsgaraget för en bilpromenad på den uppländska landsbygden i syfte att ladda batterierna.

Polisen får mycket kritik, ofta befogad, för sina insatser medan det som är bra sällan får samma uppmärksamhet. Solskenshistorier som denna kompenserar naturligtvis inte för övervåld på fotbollsmatcher och andra missgrepp men kan kanske bidra till att nyansera bilden av myndigheten och de enskilda polismännen. Den rådighet och det engagemang som dessa trafikpoliser uppvisade i en fråga som egentligen inte alls var deras ansvar – min bil stod inte i vägen för någon och hindrade ingen annan än mig själv – tyder på en medmänsklig och serviceinriktad inställning som borde vara ett föredöme för alla myndighetspersoner.

Stort tack till de berörda polismännen och den okända kvinnan med startkablarna som löste mig ur mitt självförvållade dilemma. Sällan har jag så konkret fått valuta för skattepengarna!

20130510-141747.jpg

Två av de tre polismän som inte bara ringde och uppmärksammade mig på att jag glömt lyset på, utan också försökte knuffa igång bilen och när det inte hjälpte löste problemet med startkablar. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.