Kravaller och oroligheter på gator och torg är ingenting nytt för vår tid. Om politiskt grobianbeteende i form av gatuvåld och stenkastning, handlar Verner von Heidenstams ”Barrikadsång” från 1895, en betraktelse av upprorets nihilistiska natur, upproret som ofta äger rum för sin egen skull, snarare än i hopp om att leda till någonting bättre.
Läs mer
Jag skriver i Norrbottens-Kuriren om faran med att inte göra det grundläggande fotarbetet och varför högern ständigt förlorar i det sekelgamla kulturkriget.
Läs mer
För lite tid är en låt från mitt tredje album Budoarstämning (2010) som kanske inte tillhörde de låtar som fick mest uppmärksamhet då, men som jag har kommit att gilla allt mer med åren.
Läs mer
Jag intervjuas i kulturtidskriften Opulens, där jag kommer att skriva krönikor under det kommande året.
Läs mer
Arminius är en låt från min första skiva, Vingklippt (2007) som plötsligt blivit aktuell igen. Både genom britternas utträde ur den europeiska unionen och genom dramaserien ”Barbarer” på Netflix.
Läs mer
Kanske är den så kallade gangsterrapens privilegierade ställning i den svenska kulturoffentligheten i själva verket uttryck för något mindre smickrande. Jag skriver i Opulens om dubbla måttstockar och lågt ställda förväntningar.
Läs mer
Varför blir Sverige bara fulare och fulare? Jag recenserar Fredrik Kullbergs bok Kriget mot skönheten i Axess magasin.
Läs mer
Verner von Heidenstams dikt ”Dödens blommor” är kanske ett försök från en diktare som genom hela sitt författarskap brottades med frågor om döden, att avdramatisera allvaret kring livets slut.
Läs mer
Julhälsning från mig och Erik Axel Karlfeldt.
Läs mer
Politikens makt över arkitekturen är ett känsligt ämne. När den rådande hegemonin utmanas av politiker och opinionsbildare protesterar arkitekturetablissemanget. Men den modernistiska dominansen är i sig själv en konsekvens av politisk styrning.
Läs mer