I Sveriges Radio intervjuades häromkvällen en trettiotreårig kvinna (vars namn jag tyvärr har glömt) inför premiären av den nya, slutgiltiga, Harry Potterfilmen. Eftersom hon var ett inbitet fan av JK Rowlings böcker och filmatiseringarna av desamma och eftersom hon är betydligt äldre än den ordinarie HP-fanatikern antog man förmodligen från Sveriges Radio att hon hade något djupsinnigt att säga.
När hon fick frågan om vad hon trodde var förklaringen till Harry Potterseriens stora framgångar svarade hon långsamt och eftertänksamt:
”Jag tror att Rowling har kommit på någonting som ingen annan har. Jag tror att hon har kommit på att människor behöver en berättelse i sina liv.”
Att Potterfansen kan vara fanatiska och försedda med tunnelseende har jag erfarit tidigare, men att man inte ens uppfattat att det finns en tämligen omfattande litteratur och filmvärld bortom Harry Potter är ändå lite magstarkt.
Nu är naturligtvis inte denna kvinna representativ för alla Rowlings läsare och jag missunnar ingen den eventuella glädje böckerna och filmerna skänker dem. Jag misstänker att glädjen är ungefär densamma som när jag slukade Robert E Howards Conanböcker. En avgörande skillnaden är väl att jag aldrig försökte hävda att Howard skrev stor litteratur.
Potterböckerna och -filmerna är emellertid ett intressant populärkulturellt fenomen. Inte främst på grund av sitt stora genomslag utan för att berättelsen utvecklats i realtid. Böckernas karaktärer och filmernas skådespelare har växt upp och mognat tillsammans med sina fans.
Filmernas rasande produktionstakt, som följt bokutgivningen hack i häl, tillsammans med det faktum att Rowlings skrivande utvecklats i samspel med reaktionerna på de tidigare böckerna och filmerna har skapat ett symbiotiskt förhållande mellan författare, filmmakare och fans som förmodligen är unikt i världshistorien.
Det skall bli intressant att se huruvida böckerna och filmerna förmår stå emot tidens tand eller om deras dragningskraft hänger samman med den generation som växt upp tillsammans med dem och både formats av dem och bidragit till deras utformning.
Det sa jag ju inte alls! Om man inte väljer att avsiktligt missförstå. Naturligtvis anser jag inte att Rowling kom på att människor behöver berättelser i sina liv. Jag är ju trots allt litteraturvetare…
Hej Emma och välkommen hit! Törs man fråga vad det var du i själva verket menade?
Det var två olika saker, och ingen utom du tycks ha kopplat ihop dem. Det ena var att Rowling har kommit på ngt nytt. Med det menade jag den fiktiva värld hon har skapat. Det andra var en utveckling av svaret på frågan om varför Potter är så älskad. Då talade jag om människans eviga behov av berättelser.