Vägkrogar är ett särskilt kapitel i den kulinariska boken. Alltför ofta är det ett tämligen sorgligt kapitel, enahanda, kostsamt och sällan särskilt välsmakande. De flesta vägkrogar tycks ha förlikat sig med insikten att de flesta resenärer bara stannar en gång, och mister de en står dem tusen åter. Det finns emellertid undantag, med restauratörer som månar som sina vägfarande gäster och som gärna ser att de återvänder.
De värsta vägkrogarna jag känner till är Sillekrog vid E4 norr om Nyköping och Ringarums värdshus vid E22 söder om Söderköping. Båda är sunkigt inredda, själlösa platser där den dyrköpta maten får en att längta efter skolbespisningen. Servicen är knapphändig och som gäst känner man sig inte särskilt välkommen. Gemensamt för båda dessa syltor är att de utgör rastplatser för långfärdsbussar, vars resenärer mer eller mindre upplever sig tvungna att spendera sina matpengar på detta resans förmodligen enda stopp. Restaurangerna förses med andra ord av bussbolagen dagligen och stundligen med horder av hungrande och betalningsvilliga långfarare. Inte konstigt då att de inte ser sig tvungna att anstränga sig för att behålla sina kunder. De kommer ju i alla fall. Därför kan man, som på Ringarums värdshus, servera en panerad fisk som består av en strumpa panering med endast en liten, liten fiskbit i mitten, omgiven av luftfickor.
Ibland händer det dock att man på sina färder svänger in vid en restaurang som vida överträffar ens, förvisso lågt ställda, förväntningar. Ett sådant ställe är Tindereds Lantkök, beläget vid E22 tre och en halv mil norr om Västervik. Värdshuset, som också har möjligheter till övernattning och ett aktivitetsutbud som jag emellertid inte tagit del av, ligger vackert beläget ovanför en liten sjö. Byggnaden är kärleksfullt och stilkänsligt inredd i en nationalromantisk anda som man själva beskriver på hemsidan som ”klassisk Carl Larssonstil”. Uteplatsen har en vidunderligt vacker utsikt över sjön och mer än hundra sittplatser.
Köket är inriktat på klassisk husmanskost och fokus ligger på lokala och säsongsbundna råvaror. Man lagar allting själv och såväl tillagning som råvaror håller hög kvalitet. Trots detta ligger inte priserna högre än på den genomsnittliga vägkrogen, snarare tvärtom faktiskt. Som grädde på moset har man en egen konditor som ser till att sötsaker och bakverk håller en klass som motsvarar den varma maten. Föga förvånande har också Tindereds lantkök utnämnts till Sveriges bästa vägkrog flera år i rad, något som jag emellertid inte blev uppmärksammad på förrän efter besöket. Nu har jag förvisso inte besökt rikets alla matställen för vägfarare, men jag skulle inte bli förvånad om omdömet visade sig hålla för en objektiv bedömning.
Den som färdas längs E22 gör klokt i att planera sin körning på ett sådant sätt att lunch- eller middagshungern infinner sig i höjd med Tindered.