Sandhamn är fantastiskt på många sätt. Den säregna blandningen mellan utpost och civilisation får mig ofta att tänka på Rivendell i Tolkiens böcker om härskarringen. Ett varmt välkomnande ljussken från de spröjsade fönstren innan ödemarken och mörkret tar vid. Känslan av utpost förstärks också av lotsstationen som tillsammans med sjöfartsverkets närvaro ger platsen också en officiell tyngd som staten Sveriges yttersta utpost mot havet.

Att vandra ut över tallmo och sanddyner till Trovillestranden i öster och blicka ut över den obrutna horisonten är fantastiskt, allra helst när det inte är högsäsong så man slipper störas av skränande fyllerister. Eller för all del att vandra dit ut om natten och skåda den praktfulla ljushow som fyrarna – med Revingegrundet och Almagrundet som höjdpunkter – bjuder på sedan mörkret fallit och lyssna till dyningarnas brott mot klipporna.

Till Sandhamn anländer man med fördel innan man ska segla vidare mot Gotland eller Finland, eller på tillbakavägen som första anhalt i civilisationen. På Seglarhotellets anrika restaurang kan man stärka sig inför stundande vedermödor, eller belöna sig själv efter avklarade strapatser. Frusna sjöfarare kan sjunka ned i relaxavdelningens bubbelpool och tina upp sina stela lemmar. Så gjorde jag och några kamrater sistlidna trettondagshelg när vi med isbark på däcket tog oss ut från huvudstaden till havsbandet för att finna att vi var den enda båten i hela gästhamnen.

Den historiska inramningen bidrar mycket till atmosfären. Seglarhotellets magnifika 1890-talsarkitektur andas nationalromantik och framtidsoptimism. Här arrangerade Oscar II en jubileumsregatta för att fira ett kvartssekel vid tronen och här har såväl kungligheter som andra berömdheter passerat revy under årens lopp.

Kombinationen av kunglig glans och metropol i havsbandet gör emellertid Sandhamn till en smått outhärdlig plats under högsäsongen. Under sommaren fungerar platsen nämligen som magnet för varjehanda slags statusjägare, av samma sorts skrot och korn som de som frekventerar Visby under den så kallade Stockholmsveckan, och Båstad under tennisveckan. Den stora fördelen med detta är emellertid att resten av skärgården befrias från dessa element. Till Sandhamns försvar kan anföras att det trots allt är en övervägande majoritet segelbåtar i gästhamnen även under högsäsong. Kanhända ligger det lite väl långt ut för att attrahera det renodlade motorbåtsfolket. Servicen i gästhamnen är oftast mycket god dessutom.

När vi i början av sommaren anlände sent en regnig natt kom en av hamnvärdarna ut och mötte oss i en liten gummibåt och lotsade oss in till en ledig plats som han letade fram åt oss. Sådan service hör inte till vanligheterna i andra gästhamnar. De fasta mooringlinorna på bryggorna underlättar dessutom förtöjningen avsevärt (förutsatt att båtgrannarna vet hur man använder dem och inte förtöjer hej vilt och kors och tvärs).

En annan nackdel med Sandhamns tveklöst solida varumärke är att vissa delar av verksamheten mest känns som att den bedrivs på rutin. Seglarhotellets restaurang är till exempel inte särskilt spännande, den magnifika lokalen till trots. Maten är fantasilös och besitter sannerligen inte något av det där ”lilla extra” som man förväntar sig av en restaurang med anor och finkrogsambitioner. Servicen är emellertid god och de kan ofta ordna fram någonting att äta trots att man anländer efter att köket har stängt.

Desto bättre är de på att blanda drinkar, men det ger mest en sorglig hint om hur nattklubbsverksamheten överskuggar restaurangens dito. 200 kronor för en högst medioker frukostbuffé är också det i saftigaste laget. Jämfört med andra namnkunniga skärgårdskrogar står sig Seglarrestaurangen dåligt, men helhetsomdömet dras upp en del av atmosfären och den historiska inramningen.

En av de stora fördelarna med Sandhamn är att det är öppet året runt, till skillnad mot så gott som hela den övriga skärgården som bommar igen fram till vårkanten, med undantag för några hektiska julbordsveckor i december. Därför lämpar sig Sandhamn bäst för besök före och efter högsäsong. Det är en utmärkt destination för höst- och vinterseglingar. Då kan man dessutom vara säker på att få plats i gästhamnen oavsett när man anländer och slipper riskera att bli hänvisad till Lökholmen på andra sidan sundet, som kan hända under de mest hektiska sommarveckorna.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att sandhamn är väl värt ett besök men gör sig bäst off season. Vill man trots allt stick in huvudet i getingboet under högsäsong bör man utrusta sig med hög tolerans för tölpaktigt beteende. Den som vill smörja kråset på en fin skärgårdsrestaurang ska inte ha för höga förväntningar (spara hellre slantarna tills ni kommit fram till Åländska Segelsällskapets eminenta restaurang i Mariehamn). För den som söker civilisation, värme och ljus efter en lång och hård seglats över havet är Sandhamn emellertid ett välkomnande ljus i mörkret.