Rapport från sittplats

I samband med gårdagens derby mellan AIK och Djurgården blev jag medbjuden av en vän som är medlem i klubb AIK. Det innebar bästa plats på östra långsidan och tillgång till VIP-lounchen. Det var en sällsam upplevelse. Trevlig på sätt och vis men långt ifrån det sätt jag ä van vid att se på fotboll. Det slog mig att detta förmodligen var första gången jag såg en hemmamatch med AIK från annat håll än klacken. Jag har suttit på sittplats på bortamatcher och landskamper, men aldrig på en hemmamatch med Gnaget.

Några saker som jag förvisso hade på känn bekräftades. För det första att Friends arena är byggd för sittplatspublikens behov, enkom sittplatspublikens behov. Nog sitter man bekvämt alltid, lite som på bio, och sikten är god. Arenan känns trots sin storlek förvånansvärt intim och det känns som att man sitter riktigt nära planen fast på andra etagen. En skillnad var också att närheten till hålet i taket gjorde att anläggningen kändes betydligt mer som en utomhusarena än vad den gör från norra ståplats.

För det andra blev det uppenbart hur avgörande klacken är för upplevelsen. Utan de bägge klackarna hade gårdagens match varit en stendöd upplevelse. På VIP-läktaren uppvisades idel sura och uttråkade miner, folk reste sig knappt när det blev mål. Hela stämningen, inramningen, upplevelsen, hade vi klacksektionerna att tacka för.

En sak som fascinerade mig var alla de gårdare som löst biljett på ”bästa plats”. Här tänker de? Att de har mer gemensamt med VIP-gnagarna än med de ”vanliga” djurgårdssupportrarna? Även om jag skulle ha årskort på bästa plats på hemmaarenan skulle jag aldrig få för mig att köpa biljett till Djurgårdens VIP-läktare vid ett derby. Men man är väl olika.

Själva matchen blev en stor besvikelse. Första halvlek såg mycket lovande ut, inte mins med tanke på rivstarten och målet i femte matchminuten. Jag undrar vad Alm sade till grabbarna i halvtid, särksilt klokt kan det inte ha varit för efter pausen hade Gnaget tappat allt. Det var slött och okontrollerat och Djurgårdens reducering var välförtjänt. Kanhända var alltsammans en illustration av hur viktig Henok Goitom är för truppen.

Något blodbad utbröt inte kring arenan, förmodligen för att den lama matchen inte triggade igång några större känsloyttringar. Logistikproblemen kvarstod dock. Jag kan också tycka att det är lite osmakligt att hemmapubliken skall bussas bort från arenan, alternativt hänvisas till mer avlägsna kollektivtrafikförbindelser än bortaklacken. Det skall väl ändå kännas vilka spelar på hemmaplan?

Avslutningsvis några ord om planen. Det är skamligt att landets nationalarena för fotboll uppvisar en sådan usel plan till årets kanske viktigaste match. De ansvariga borde skämmas.

20130523-101258.jpg

20130523-101341.jpg

20130523-101351.jpg

20130523-101401.jpg

20130523-101416.jpg